så mycket stolthet man har råd med

Dyrt med färska örter?

2012-01-31T12:06:00.000-08:00

Odla själv är ju billigare , men om man har lite bråttom...

Ofta blir det lite kvar när jag använt vad jag ska av köpta, färska örter som till exempel basilika. Efter några dagar ser bladen lite trista ut - då är det dags att torka det som finns kvar!
Lägg det på ett papper några dagar bara och spara i en glasburk.
Helnajs i köttfärssåsen.

"Att slänga mat gör ont."

/Emma

Mänsklighet / Horace

2012-01-10T06:38:00.000-08:00

Ur Cigaretten efteråt, Horace Engdahl:

De intellektuellas roll i historien är att ge ondskan ett system, som befriar den från samvetsbetänkligheter. Man kan inte framhärda i omänsklighet utan en teori.

När jag läste det här tänkte jag på Breivik och Flink. Den ene har en teori och lutar sig mot den, den andre framhärdar inte i omänsklighet.
Att betänka för den som formulerar teorier.
Att betänka för oss som ser på.

/Emma

Solvändning, nytändning?

2011-12-30T07:12:00.000-08:00

Så vände vi mot ljusare tider igen.
Fast jag vill vila i mörkret ett tag till. Jag vill ha snö och is och stjärnklara nätter.

Darkness within darkness - the gateway to all understanding.
Tao Te Ching

Att ligga runt elden i vinternatten, att gå genom skogen i månljuset, att vara här istället för att ropa till det som skall växa i vår.

Låt det vara dött som ska återuppstå, tala inte alltid om livet som sover under kalla snön - om du inte är så rädd att du hela tiden måste mota det stelnade.
Förlikad med döden blir livet värt att leva. Förlikad med döden blir du osårbar.

Is är värt att betrakta som is, inte bara som stelnat vatten.

För att återfödas måste saker sannerligen få dö.

Tillit.

/Emma

Nyskriven novell från Marsliden

2011-11-25T07:34:00.000-08:00

Den här novellen skrev jag i Marsliden på Fjäll & Skrivargården.
För vidare funderingar runt den kan ni kolla Trombones blogg, www.trombone.se

Alla födda fria

Mörkt i rummet nu. Jag sitter alldeles stilla. Anar dina andetag, visst ser jag bröstkorgen höjas och sänkas? Du ligger på rygg och andas med öppen mun. Min stol står bara några meter från sängen men jag hör dig inte. Kanske finns inget ljud. Kanske hör jag det bara inte.

Jag tittar på vapnet till höger om mig. Den vitlackade ytan på bordet liksom lyfter det mot mig i mörkret, erbjuder det till mig. Är det nu en pistol eller en revolver? Jag är en så dum, vet inte ens skillnaden. Men du har lärt mig hur man gör. ”Det är bara att, jamen - fatta då Sara! Hur jävla svårt kan det vara?” Om du bara slutade andas nu, om bröstkorgen slutade höjas och sänkas, så skulle det här vara över. Varför kan du inte bara dö?

Du somnade som vanligt. Helt som vanligt lade du dig vänster sida och somnade. Det fanns fortfarande skymningsljus då och där persiennerna är trasiga föll det in mot fotändan av sängen. Jag vet att det var så även om jag inte tittade. För då låg jag bredvid dig alldeles tyst. Med ryggen mot dig och låtsads som om jag inte hört vad du sagt. Som om jag skulle somna. Inte en tanke kunde jag tänka. Det var klart och fint väder i huvudet men hjärtat pumpade tsunami efter tsunami och kroppen gick inte att använda. Jag tyckte att jag låg där timme efter timme, men när jag vågade vända på huvudet hade klockradion tickat fram exakt tolv minuter. Och du hade somnat snabbt som vanligt. Liggande på vänster sida med handen under kudden. Det var då jag sakta och varligt reste mig upp och gick fram till stolen.

Du hade fått som du ville och låg bakom mig. Din varma, svettiga kropp mot min när du lyfte håret från mitt öra och viskade: ”Du verkar tro ibland att du skulle klara dig utan mig, Sara. Om du verkligen tror att du skulle kunna leva utan mig, om du verkligen tror att du har någon annan som bryr sig över huvud taget så kan du väl gå din väg i morgon.” Du smekte mig över brösten. ”Titta inte nu älskling, men på lilla bordet ligger något till dig. Du väljer själv. Du vet att jag älskar dig, jag vill inte tvinga dig till något. Jag vill bara att du ska veta varje dag att vi är tillsammans för att du valt det.” En puss på kinden och du rullade över på din vänstra sida och somnade som vanligt.

”Jag som älskar dig och tar hand om dig.” Det är sant, jag har ingen annan. Sedan jag träffade dig har jag ingen annan. Från första början har vi alltid varit tillsammans. Gått på bio, åkt motorcykel, du lagade fina middagar för du har jobbat som kock. Nu lagar jag maten men du har kvar dina knivar. Du tröstade mig för vad jag behövde tröstas för, höll mig trygg och älskade mig trött. Du såg till att ingen annan kom i närheten av mig och jag älskade dig till och med för det. Ändå tills jag ville gå ut och träffa mina vänner igen. Vart tog vi vägen du och jag? Nu är jag inte som du vill ha mig längre. Jag har så många fel som du retar dig på det. Egentligen skulle jag bara vilja vara dig till lags. Så att vi kunde ha det som vi hade det i början.

Det var för det här du var så tjatig den gången. Så att jag skulle se att det bara är att ta den, sikta och skjuta. Fast jag sa dig redan då att jag inte är en som gör det. ”Men om det gäller ditt liv då, pucko?” Du ligger där i sömnen och vet om det, eller hur? Du ligger där och sover och är säker på att vakna i morgon. Din hjärna är säker på att fortsätta tänka och inte ligga utspilld över lakanen. Den är lättare än den ser ut. Du tror dig veta att jag redan kokat kaffe till dig och att du kan vakna av doften. Du har gett mig ett val. Men jag är inte en som gör sönder mannen som tar hand om mig. Du kommer att använda det sedan, att jag gjorde mitt val den här natten. Ditt carte blanche för resten av livet. Men du vet ingenting om mig längre. Jag lever här innanför och har egna tankar. Du vet inte hur lätt jag väger den i handen och går närmare dig. Jag vet att jag inte kan missa.

Ditt ansikte mot kudden är det vackraste jag vet, du är så vacker när du sover. När du bara är. Jag skulle vilja smeka det med mina fingertoppar, kyssa dig på munnen, men jag vågar inte nu. Om du vaknar skulle jag falla tillbaka. Det räcker med din blick, och det är därför du är så vacker när du sover. Du vill inget, begär inget, har inga baktankar, inga planer. Du är den du var menad att vara när du sover. Jag önskar att det var så. Den där vakna mannen har jag blivit rädd för. Hur kunde det bli så? Jag hittar hundra förklaringar och ursäkter åt dig. Men du har gjort mig rädd, och jag kan inte sluta älska dig ändå. Jag kan inte släppa längtan efter att den sovande mannen ska resa sig en dag.

Eller vill du göra slut på allt? Är det så att du bara är för feg för att göra det själv? Har du bestämt allt, till och med hur det ska sluta? Har jag låtit dig bestämma allt… Jag är trött nu, klockan tickar dyrbara minuter för mig. Har det inte blivit varmt här inne? Måste ha vatten. Genom köksfönstret den svarta ladan, klart väder, inget regn. Utan tanke provar jag ytterdörren, den glider upp. Jag är ute. Jag är ute, du har inte låst som du brukar. Det är mörkt två timmar till, kanske tre, jag hinner gå in till staden. Måste vrida nacken av den löjliga känslan av hopp genast. Jag vet ju hur det slutar, jag försökte en gång. Till och med i en annan stad. En vecka gick, två, och jag började tänka att det kanske finns, kanske finns ett annat liv. Jag skulle bara runda hörnet för att komma till det där andra livet och där stod du. Du log och sa ”Hej”. Jag slutade andas. Du lade armen om mig ”Kom hem älskling, allt ska bli bra”. Jag var den minsta beståndsdelen i en atom, oerhört centrerad. Du körde den lilla delen av mig som fanns kvar de tjugosju milen hem och slog mig som du aldrig hade gjort förut. Jag skulle aldrig ha bråkat om örfilarna om jag vetat vad du kunde göra. Nu vet jag vad du gör. Att du hittar mig och vad du sedan gör.

Du har berättat att du drömt om hur du dödat mig. Du har berättat detaljerat om hur du dränker mig i badkaret, hur jag kämpar och ser dig i ögonen till och med under vattnet. Du har dåligt samvete för drömmen förstås. Men du berättar den igen och ber om förlåtelse i nästa andetag. Man rår ju inte över sina drömmar, eller hur?

Jag sitter stilla i stolen igen. Stirrar på dig. Om du bara kunde sluta andas. Varför kan du inte bara dö? Blir du fri först om jag också har blod på händerna? Oavsett vad du har gjort? Du har bestämt vilka kläder jag haft på mig. Du har bestämt vad jag lagar och äter för mat. Du har bestämt vilka vänner jag träffar, inga alls. Nu har du bestämt att du kan göra mig till en som använder ett vapen. Hur jag än gör så vinner du, jag går ingenstans. Jag lever här med dig eller dödar dig. Men jag har inte ilska nog för det, jag hatar dig inte. Den här glöden finns ju kvar, den och förtvivlan över vad du förstör varje dag som går. Ska du få förstöra mig så helt, göra mig till någon annan?

Om jag går nu hinner jag in till staden. Jag ringer polisen. Det blir inte lång tid för dig, får du ens sitta några år? Hade du räknat ut det så att blåmärkena bleknat till i dag? Det finns inget register. Jag bröt en arm när jag ramlade i trappan, jag slog ut en tand när jag föll på klipporna. Det är ett problem att jag är så klumpig, har så dålig koordination. När jag var ung kunde jag rida, hoppa, till och med tävla. Tänk hur det förändras med åren. Tänk att jag aldrig sagt ett ord till någon. Tänk att jag alltid stått på din sida.

Ett ljud från sängen. Jag blir klarvaken, men du bara vänder på dig. Drar täcket till rätta och mumlar i sömnen. Din jävel, jag är verkligen klarvaken nu, så klarvaken jag någonsin varit sedan jag träffade dig. Varje ord minns jag, varje smekning, varje present, varje kärleksbrev i ena vågskålen. Varje förolämpning, varje hot, varje knuff, varje slag i ansiktet ligger i den andra. Det väger otäckt lika. Här står vi nu.

Vi har invecklat våra liv i varandras. Lagt dem omlott. Vi skapade det här tillsammans, it takes two to tango. Jag lät dig för mycket till en början, men du valde ändå för mycket själv. Eftersom jag nu är så jävla irriterande kunde du väl ha gått? Du kanske inte heller såg någon väg ut? Du kanske valde att stanna för att du tyckte om det. Det är för sent nu i alla fall. Det blev så sent att du lade ett vapen i mina händer och sa ”välj”. Det blev så mörkt att något jag trott om mig själv hela livet kanske inte ens visar sig hålla när det kommer till kritan. När det blir skarpt läge. Nu när vi har nått vägs ände.

När du är död bestämmer jag över mig själv igen. På måndag ringer de från ditt jobb och undrar var du är. Det är väl ofrånkomligt att de förstår. Att polisen kommer med hundar, att din döda lukt berättar att du är död även om jag gräver ner dig i skogen. Jag kan ju inte be dig gräva din egen grav, du tar min makt ifrån mig i samma stund du öppnar ögonen. Är det då inte värt det i alla fall? Om jag skjuter mig fri är det för att jag är fångad i ett bakhåll. Det kan jag väl betala för med min tid. När du är död, kommer du att försvinna från mina drömmar då? Slutar du le mot mig för att höja handen i nästa andetag? Slutar jag drömma om dig som riddare, som drake? Slipper jag få ditt blod på mig om jag lägger en kudde emellan? Slipper jag se ditt trasiga huvud då?

Jag skulle inte kunna leva med det. Att ha dödat en människa. Att ha dödat den som en gång var den jag älskade mest. Jag kan heller inte leva med den du blivit. Som slår det vi trodde på en gång sönder och samman. Jag vill inte ha valet du gett mig. Jag vill inte vara din i livet, jag vill inte vara den som gör slut på det. Det här livet har tagit en olycklig vändning. Det var, när jag tänker på det, ganska länge sedan jag var lycklig. Du ska inte slå mig mer. Du ska inte få göra mig till bödel. Jag har friheten att välja, men inte mycket vilja till någonting alls. Det enklaste blir nog att öppna munnen och gapa, som en liten apa. Den känns lätt i handen, kall i munnen. Nu slipper jag dig, jag slipper dig utan skuld. Jag är fri att välja, du bestämmer inte över mig.

Blir du kanske ledsen då? Arg säkert, du släppte kontrollen och förlorade. Ensam en stund kanske. Men du brukar ju säga ”Det finns tusen Sara där ute, du ska vara jävligt tacksam att jag valde just dig”. En annan av de där tusen Sarorna kommer säkert att vara tacksam om ett tag. Älskad, omfamnad, beskyddad, vaktad, medan du förklarar hur det ligger till här i livet. Den där Saran kommer snart att lära sig hur kort kjolen får vara och hur du vill ha potatisen stekt. Den där nya Sara kommer att vara en drottning i din säng tills hon missköter sig och blir din tjänarinna. Hon kommer till slut att ha lärt sig när leendet varnar för en smäll och att den som älskar henne inte slutar slå för att hon gråter. Den här rädslan kommer att förgifta henne också. Så för dig Sara, kanske jag borde stänga munnen och sikta mot ett annat huvud. För dig och de niohundranittionio andra som står på tur.

Vart har minuterna gått? Jag tror inte på tid längre, natten är en klump i knäet. Morgonen kommer som ett grått slem över skogen och gården. Vi har en lätt dimma över ängen och runt huset, runt huvudet? Du sover lugnt vidare. Men inte länge till, det är inte långt kvar nu. Solljuset väcker dig alltid, det räcker med det lilla som når fram genom den trasiga persiennen. Jag har suttit här en hel natt nu, min älskling. Ett halvt liv kom och gick förbi. Så här kan vi inte ha det. Jag har ingen lust att leva längre, har du?

/Emma

Att följa livet

2011-11-08T11:25:00.000-08:00

Jag hade förstås en massa skäl (jag hade förstås också en massa själ) till att önska mig ett till barn.

Ett av dessa skäl var att det håller mig kvar på jorden, i den här världen rent konkret, med det påtagligt fysiska och praktiska. Det tycktes mig gott eftersom jag annars funderade på skogsvandringar, fjälltoppar, ensamhet och kontemplation. Jag var på väg någonstans som inte tiden är inne för ännu.

Men blir människan någonsin nöjd?

Efter sisådär två månader med trötthet, illamående och huvudvärk hade jag väldigt svårt att se charmen med det här och nu-iga. Jag har inte kunnat läsa, skriva eller se på tv, och efter en helt vanlig arbetsdag på 12 timmar har jag kollapsat i sängen.

Och nu det förunderliga: Efter två dagar utan att vilja kräkas börjar redan allt det där blekna, det känns inte riktigt pålitligt... kan verkligen hela dagar ha gått åt till att parera illamående?

Att leva här och nu är helt ok igen.
Och om inte minnet runt graviditet och förlossningar fungerade så där förunderligt, skulle nog många fler barn vara utan syskon.

/Emma

Drömtid visdom paradox - ett boktips

2011-09-23T06:17:00.000-07:00

Den här bokan ev Jörgen I Eriksson tycker jag lyckas förmedla något av grundkänslan i det heliga - det mycket enkla, men heliga.

Den beskriver ett sätt att förhålla sig till jorden och kosmos, en livshållning, men kommer inte med en massa gör si, gör så.

Att helt enkelt vara där ute i markerna och se - samtidigt som man blir sedd.

När jag var ute på sommarsolståndet var det just det jag kände, ett samspel, en delaktighet med Moder Jord.

Kanske är det här den bästa boken jag läst just i att förmedla shamanismens kärna. Utan att förlora sig i ritualer eller utanpåverk.

Så här skriver författaren själv om boken:

I denna bok reser författaren i navajo- och hopiland i sydvästra USA och samtidigt i Drömtiden – i spåren efter urtidens heliga varelser, hjältar och monster och spåren efter spanska conquistadorer och amerikanska folkmördare. I ord och bild skildras det tänkande, den livssyn, som föds fram i och av detta sträva och storslagna landskap. Filosofer, medicinmän och radikala antikolonialister resonerar kring begrepp som visdom, traditionell livssyn och civilisationskritik. Boken är ett försök att utreda vad Drömtiden är och föra in urtänkandet i vår tid – ett tänkande som kommer att spela en viktig roll när industrisamhället avvecklas och människor vill hitta tillbaka till ett ömsint sätt att leva på och med Moder Jord. Samtidigt är den en sammanfattning av insikter från författarens mer än 30 år långa filosofiska och andliga resa som tog sin början i ett möte med indianska heliga män vid Russeltribunalen i Rotterdam 1980.

Kan beställas på norrshaman.net - gör det!

/Emma

Kvinnor i krig

2011-09-07T05:19:00.000-07:00

För några veckor sedan hörde jag ett reportage om Koreakriget (tror jag, vilket krig spelar inte så stor roll just här).
Reportaget fokuserade på hur ett land trots allt kan fortsätta fungera, trots att männen försvinner eller kommer hem traumatiserade. Det var kvinnorna som bar landet, som såg till att barnen hade mat och att ett så "normalt" vardagsliv som möjligt kunde upprätthållas.

Tack vare denna, visserligen av tvång utförda, mäktiga kvinnokraft, fanns ändå ett land kvar att bygga upp efter kriget. Något slags fortsatt livslinje, ett okuvligt stretande.

Sedan länge är detta nu känt - och utnyttjat. Systematiska våldtäkter och övergrepp mot kvinnor i krig gör att vardagen helt stannar av. De som stod för upprätthållandet blir traumatiserade och oförmögna att hålla familjebanden vid liv, apatiska, kanske utstötta.
Landets hela struktur och livsnerv blir söndertrasad.

Genom massvåldtäkter som krigsstrategi kan hela folkgrupper få sår som förs vidare genom generationer.

Att bli tvungen att fly är inget val.
Att bli tvungen att försvara sig är inget val.

Alla bilder på kvinnor (och män) i vår kultur som poserar med ett vapen, signalerar inte styrka för mig. Det signalerar inte att någon står upp för sin rätt.
Att beväpna sig betyder bara att man är så otrygg att man blivit tvungen till det.

Ingen som har allt den behöver och är lugn och trygg, väljer att beväpna sig.

Att bära vapen är inte uttryck för styrka - den är det yttersta uttrycket för tvång och rädsla.

Det är människan vid vägs ände som beväpnar sig.

Det är mänskligheten vid vägs ände som ger sig på kvinnorna just därför att de vet hur de bär upp landet och familjen.

Vi är fler som ser på än som utövar detta våld - frågan är vad vi gör nu när vi har sett?

/Emma

Fjäll och skrivargården i Marsliden

2011-08-24T12:37:00.000-07:00

Jag är ju en lyckligt lottad skrivare.

Förra året fick jag ett stipendium - cash - från Författarfonden. Det var tur eftersom jag var sjukskriven och med min inkomst är det en dum idé. (Skriva kunde jag ju inte heller eftersom jag opererade axeln hit & dit.)

I år fick jag istället lugn & ro-stipendium från Norrländska Litteratursällskapet. Detta innebar en vistelse i Marsliden på Fjäll & Skrivargården som drivs av Gunilla Söder.
När jag körde dit var jag förundrad över hur vackert det är, men höll ändå rätt kurs eftersom vägen var bedrövlig och krävde en hel del uppmärksamhet.
När jag skulle köra hem hade någon vänlig själ hyvlat av vägen och jag förlorade mig helt i: Ååhh, aaahhh, vad vaackert det äääär!
Helt plötsligt stod jag vid vägs ändå och en vänlig, glestandad, urfolksman frågade vart jag skulle. "Till Vilhelmina", sa jag. "Hur kunde du hamna här då?", frågade han, med all rätt, det var säkert minst en mil åt helt fel håll, på grusväg dessutom när det borde ha varit racervägen till storstan.

Men det äääär ju så vackert!

Jo, fjället, lämlarna, molnen nedanför (!), skrivarstugan, Saxnäs - världens vackraste by, tystnaden, sjöarna och Gunilla Söder. Fantastisk människa att slippa småprata med när man vill vara ifred och skriva, och fantastiskt vilken givande samtalspartner på senkvällen om stort och smått...
Tyvärr nekar hon till att skriva om sitt väl levda liv, så ska det kanske vara när inte lusten att leva det avtagit - fast: Kom igen då! JAG lovar att tro dig!

Själv fick jag en hel del skrivet också. Kanske ett bidrag till novelltävlingen Umeå Novellpris, läs mera här: www.umea2014.se
Och en början på min deprimerande bok nummer två, ångest, ångest är min arvedel osv. Fast när fan blir gammal blir han ju religiös, och det barkar hän åt ett (delvis) lyckligt slut (kanske).

Stort tack till Norrländska Litteratursällskapet, ännu större tack till Gunilla som fick mig att känna mig som hemma. Och landet ligger kvar när det blir dags.

/Emma

Läs mer om skrivargården på www.gunillaimarsliden.se

För att du är kvinna

2011-08-10T11:21:00.000-07:00

I dag fick jag ett telefonsamtal från en man som undrade om jag ville arbeta i en viss arbetsgrupp.

Han började med att säga "Jag ringer till dig för att du är kvinna. Vi är bara män och tänkte att vi skulle balansera könsfördelningen..."

Tja, det är förvisso ett steg i rätt riktning att man börjar fundera över huvud taget på detta med könsfördelning, men att bli reducerad till sitt kön känns inte bra.

Att det helst bör vara både kvinnor och män i en arbetsgrupp är faktiskt inte på grund av att man behöver snoppar och snippor runt bordet...

/Emma

Mina tre matriarker och ljuset

2011-08-03T11:57:00.000-07:00

I min släkt förlorade jag de tre matriarkerna inom några månader.

Min kära mormor gick bort strax innan 97-årsdagen. Hennes syster följde inte långt efter och även den enda farmor jag har haft.

Att jag fick ha en mormor så länge är förstås en ren ynnest, likaså att min son fick ha en gammelmormor han träffat och minns.
Jag hade turen - eller väven menade så - att träffa min mormor dygnet innan hon dog.
Jag hade turen - eller väven menade så - att fråga henne om det fanns något ogjort.
Allt i en viss oräddhet, kanske rättframhet, jag nog ärvt av henne själv.

Det tycktes mig finnas en viss logik i att hon var nöjd med livet. Det tycktes mig girigt att önska mig ännu en tid med min mormor.

Det var inte förrän jag besökte hennes grav efteråt som jag såg tomheten, som jag sprang dit och grät efterom jag inte har någon mormor mer.

Farmor var den som sa "fö sö löv" eller hur man nu skriver ovanåkersmål på rikssvenska. Hon var f-n "fö sö löv" väldans länge, men hon gillade lillpojken. Och han satt gärna i hennes knä för fotograferingen (något hans morbror hade svårt med på sin tid).

Fast det var gammelmoster som hittat hem. Länge trodde jag att hon bara var snäll och hade lätt sinne men det där leendet var lite mer diffust än så... Hela hon var som lugn i sig själv - som om hon hade en hemlighet. Det tänkte jag förstås alldeles för sent, men nu förstår jag. Gammelmoster hade sin kristna tro, fast hur hon var beskriver jag bäst genom Tao Te Ching:

If you don´t realise the source,
you stumble in confusion and sorrow.
When you realise where you come from,
you naturally become tolerant,
disinterested, amused,
kind-hearted as a grandmother,
dignified as a king.
Immersed in the wonder of the Tao,
you can deal with whatever life brings you,
and when death comes, you are ready.

Nä, jag var väl inte så klok att jag kunde fråga när ni levde och jag hade chansen. Men en smula klokare har jag blivit och era spår lever kvar, för den som vill lära försvinner inget, den som varit älskad försvinner inte heller.

Och kanske förstår man inte förrän den älskade har dött att det faktiskt var så det var.

/Emma

Fö sö löv? Du får så lov att göra det - även om du inte känner för det.

Livet

2011-07-31T11:41:00.001-07:00

Livet,
vad ska man likna det vid?

Månens återspegling
i daggdroppen
som hänger i näbben på en vattenfågel.

Dogen, grundare av en gren inom zenbuddusmen, 1200-talet.

/Emma

Sommarsolståndet del 2

2011-07-20T11:53:00.000-07:00

Som tidigare berättats skulle vi ju ut i skogen och fira midsommar.

Regnet gjorde nog att några stannade hemma och deltog på håll, men jag var denna gång fast besluten att stanna ute för att vaka in vändningen...

Innan avtalad tid var jag på plats för att göra en privat ceremoni där jag skickade runor till en vän som tappat hoppet. Sedan gick jag runt och njöt av sommaren, ända tills mjuka droppar fick mig in i bilen för att vänta in de andra.
När systrarna kom var det hällregn - vad göra? Vi väntar tio minuter och ser, tyckte P.

Tio minuter senare var bara ett lätt duggande kvar och när vi kom till ceremoniplatsen hängde bara dropparna kvar som ädelstenar i träden när solen bröt genom molnen - vilket välkomnande!

Vi kallade riktningarna och bjöd in hela runcirkeln.
Sedan trummade vi och min stora, vackra trumma från Jokkmokk sjöng så starkt med mig.
Solen gick ned och efter en sittning tillsammans blev jag och P kvar för att vaka in den nya dagen.

Nära vattnet låg vi, med en jordfast sten mellan oss. På stenen i eldkärl brann en ceremonield en stund, men glöden och värmen räckte långt in i skymningsnatten.
Vi talade inte, slumrade väl en stund, såg upp på träden som vajade ovanför och lyssnade på den ljusa sommarnattens ljud och sjöfåglarnas läten...

Ljuset blev sakta starkare och konturerna blev skarpa igen, många som lekt i halvmörkret drog sig tillbaka för att lämna oss ensamma till gryningen.

Att vara en del av solståndsnatten, att vaka vändningen, i tystnad på Moder Jord - är det finaste jag varit med om på länge.

Det finaste jag varit en del av på länge.

Tack!

/Emma

Adam av Bremen

2011-07-12T12:30:00.000-07:00

I dag var jag på Björkö och besökte Birka.

Skulle ha kunnat vara riktigt intressant om muséet varit lite generösare - jag vill ha mer historia och information! Om det funnits uttömliga beskrivningar av de mest intressanta platserna så att man kan gå runt i egen takt och inte vara hänvisad till guidade turer - och om restaurangpersonalen fick koka eget kaffe! Skäms för att bjuda på det där färgade vattnet (och att äppelkakan kanske finns men, nej! den har vi glömt i frysen!)... Ööööh? Vill ni ha besökare eller?

Men jag mötte i alla fall Adam av Bremen, verksam på 1000-talet efter vår tideräkning. Nu var han aldrig själv i Sverige men hans beskrivningar kan ju i alla fall vara lite intressanta med tanke på mitt förra inlägg. Håll till godo!

"Svenskarna saknar inget med undantag av det högmod som vi älskar eller rättare tillber. Allt som bara har med tom fåfänglighet att göra, såsom guld, silver, präktiga hästar, bäver- och mårdskinn, saker som vi beundrar till vanvett, räknar de som ingenting: Det är bara i fråga om kvinnor som de inte känner någon måtta: var och en har allt efter möjligheter två eller tre hustrur samtidigt, men de som är rika eller hövdingar har otaliga."

"De söner som de får räknas som äktfödda. Med döden straffas däremot den som har samlag med nästas hustru eller våldtar en jungfru eller plundrar grannens egendom eller gör honom orätt. Även om nordbor utmärker sig för gästfrihet, ligger svenskarna ett steg före. De räknar det som den värsta skam att neka resande gästvänskap, ja, det härskar en ivrig kapplöpning om vem som anses värdig att mottaga gästen. Där visas denna all möjlig vänlighet och så länge han önskar stanna förs han hem till den ena efter den andra av värdens vänner. Sådana vackra drag finns det bland deras sedvänjor."

"Svenskarna består av många stammar som utmärker sig i såväl i styrka som i beväpning, förutom att de är lika framstående krigare till häst som till sjöss. Därför ser man att de har makt att hålla ordning på de andra nordiska folken. De har kungar av gammal släkt, men deras makt begränsas av folkens vilja. Vad alla gemensamt bestämt det ska kungen stadfästa, såvida inte hans uppfattning verkar bättre, då kan de stundom, om än ogärna, följa den. I fredstid passar det dem utmärkt att på detta sätt vara jämlika, men i krig lyder de blint konungen eller den som han sätter över dem som den dugligaste."

"Kommer de i nöd under striden anropar de en av sina många gudar och efter segern är de sedan guden tillgivna och föredrar honom."

Förvisso inga förstahandsuppgifter - men sant är att Birka aldrig blev kristnat, Ansgar var tydligen inte så övertygande...

Kristen mission borde ifrågasättas i våra dagar, och inte bara på grund av hur stackars Ansgar misslyckades. Antagligen är det andliga liv som folk har utvecklat i samklang med plats och människor, att ta detta från folk och ersätta det med något importerat låter som att skapa problem.

/Emma

Monument över häxdömda i Norge - stolta över 1000 år av kristendom i Sverige?

2011-07-12T00:50:00.000-07:00

Onsdagen den 22 juni var det ett stort reportage i Svenska Dagbladet om ett monument som byggts i Norge över alla som dömdes som häxor. I Finnmark dömdes 91 av de 135 anklagade till döden genom att brännas till döds. 67 av dessa var kvinnor - 24 män.

Minnesmärket byggdes av norska vägverket för 80 miljoner. Skulle Sverige våga sig på något liknande synliggörande?

Eller vältrar vi oss i någon slags självgod bild av kristendomens inflytande över vårt land som allt igenom god?

Om nu våra seder och bruk genomsyras av kristendomens värderingar sedan 1000 år, varför fick kvinnor rösträtt så sent? Varför hade mannen rätt att våldta sin fru så länge?

Kristendomen ska enligt läroplanen i skolan ha en särställning i vårt land.
På allvar tänker jag ta detta när sonen kommer hem med en berättelse om svenskar dömda för häxeri till påsk och inte bara ett färglagt ägg.

Ägget är det inget fel på när vi firar våren, men att kristendomen fört med sig både gott och mycket ont, verkar få komma ihåg i officiella sammanhang. (Hej Kristdemokrat!)
Istället kan det låta som att innan Ansgar steg i land tyckte alla att det var helt ok att stjäla, lemlästa grannar och bränna folk på bål... eller vänta nu, vilka förordade det där sista egentligen?

Att våga se och synliggöra det som hänt i historien är enda sättet att komma framåt tillsammans.
Själv tänker jag besöka Vardö för att se ett minnesmärke som är tänkt att locka resande - och när vi är där begrunda lågan som kan ge liv eller bränna det till sot.

/Emma

Tata - rapport från Ungern

2011-07-10T03:28:00.000-07:00

Årets europeiska träningsläger för min karateorganisation hölls i en väldigt trevlig stad utanför Budapest som heter Tata (bara det!).

Deras olympiska träningscenter hade två stora hallar för träning och låg fint vid en stor park med sjö och uthyrning av båtar.

Allt var förvånansvärt (fördomar, fördomar) välordnat, välstädat och fint i hela denna lilla stad. Många planteringar, parker, vatten och cykelvägar. Vi åkte också innan värmen landade över 30-gradersstrecket...

Sista dagen var vi i Budapest och dit skulle jag gärna åka tillbaka för att hinna besöka baden och ölkaféerna... och lite annat ditt & datt.

Jag tränade en del, så länge nacken höll, och nu är jag väldigt sugen på att komma tillbaka till min egen träning igen!
Liten var ett under av tålamod, nöjde sig med ungerska barnprogram och glass...

För en gångs skull blev det dock inga vykort skickade! Men kära, vänliga och soliga hälsningar till Er alla från

/Emma

Månblod & menskraft

2011-06-26T03:57:00.000-07:00

Saxar vilt! Detta är hämtat från Jolanda den Tredjes häxbrev, läs mera på jolandadentredje.nu

Blöd, spara och använd - magiskt och gratis för den som menstruerar.

Månblodets Makt

Häxor associeras gärna med blod, för rening, för offer, för makt.Vi pratar inte ofta om blod i vårt samhälle, och särskilt inte om menstruationsblod. En svensk häxa sa i en intervju med Veckorevyn i mitten på -90-talet att hon hade smakat på sitt eget mensblod, och det chockerande uttalandet blev det folk kom ihåg henne för i mer än ett decennium, och antagligen ännu längre än så.
Om vi tittar historiskt, så är det lätt att urskilja ett gigantiskt maktspel mellan män och kvinnor under den tiden då patriarkatet som vi idag som kollektiv tar för givet installerades, alltid med osedvanligt brutala metoder. Likheterna mellan de fem stora patriarkiska religionernas, kristendom, islam, hinduism, buddism och judendom, syn på menstruation är iögonfallande.

Det finns många överensstämmande teman som isolering, utestängning från tempel, uteslutning från religiösa ämbeten, och avhållsamhet från samlag. Kvinnan anses oren, både fysiskt och andligt, till och med farlig, under den tiden hon blöder.

Å andra sidan finns kulturer som har kvinnliga spirituella ledare, och i sådana kulturer anses menstruationen förkroppsliga det heliga feminina.
Både mensblod och förlossningsblod är viktigt för shamanens spirituella energi. Kvinnliga hormoner spelar en viktig roll i shamanens förmågor, kvinnans synska kraft är på sin topp precis innan och under menstruationen.
Rent fysiologiskt förorsakas den extra mottagligheten av förhöjd östrogen-nivå som leder till ett slags förhöjt medvetande. När östrogenet ökar ökar också blodgenomströmningen i vissa nyckelfunktioner i hjärnan, som har med kreativt tänkande, problemlösningsförmåga, trance, extas och synskhet att göra. Samtidigt ökar också adrenalinnivån så att man får extra energi att ägna sig åt t.ex. en helnattshealingsession eller annat magiskt arbete.

Kvinnliga shamaner håller noga reda på sin menscykel som ofta kallas för måncykeln, månen som symbol för befruktning, födelse, död och återfödelse. Unga kvinnor anses extra kraftfulla och har särskilda helande krafter när de får sin första blödning. I många traditionella shamanska kulturer firas speciella ceremonier vid dessa tillfällen.

Slutledning: Menstruationen är således tabu i de fem världsledande patriarkiska religionerna. Det är naturligtvis ett användbart och effektivt sätt att degradera kvinnor. Att skilja kvinnor från jorden, från månen och från de naturliga cyklerna. Om kvinnan inte vet att hon har extra kraft under blodtiden, så kan hon heller inte använda den. Som om det inte vore nog så går kvinnorna dessutom omkring med en känsla av skam.
Och hur hänger det ihop med att så många kvinnor i den vite mannens kultur har problem vid mensen, allvarlig PMS, hemska kramper, svåra humörsvängningar, tuffa blödningar, för att inte nämna problemen som uppstår vid barnafödande. Kan den här repressiva energin trycka på inåt, och orsaka de här symptomen på obalans?

Häxmedicin: Hedra månen!
Den här övningen passar lika bra för män som för kvinnor.
Gör det till en vana att hålla koll på var månen befinner sig, vilken fas/kvartal den är i.
Månen har fyra kvartal, första kvartalet är månen ny och växande, andra kvartalet är månen växande mot full, tredje kvartalet är månen avtagande, och i fjärde kvartalet avtar månen helt och blir svart. För att sedan börja om med första kvartalet igen. Hög energi till mellanlåg, till låg, till mellanhög till hög energi. Skriv dagbok om hur du påverkas som individ av de olika faserna. Är du energifattig när månen är i sitt fjärde kvartal? Då behöver du vila. Har du extra energi när månen är full? När du har följt måncyklerna under ett års tid, kommer en förändring djupt inne i ditt cellminne att ha ägt rum. Du kommer att känna dig lugnare och mer harmonisk. Ju mer i synk du är med månen, ju mer i synk är du med dig själv.
Det är gjort!

/Emma

Sommarsolståndet

2011-06-21T06:46:00.000-07:00

Nu drar jag till skogs!
Men jag önskar dig en vacker och magiskt solståndsnatt...

Nedan har jag direkt saxat från Jörgen I Erikssons blogg:

World Peace and Prayer Day 2011

Vid sommarsolståndet den 21 juni är det sextonde året i rad som World Peace and Prayer Day, WPPD, arrangeras. Initiativet till denna ceremoni kommer från Arvol Looking Horse, beskyddare i 19:e generationen av den heliga pipan som lakota, dakota och nakota i urtiden fick av den vita buffelkvinnan.

Det var sedan en vit buffelkalv hade fötts i Wisconsin 1994 som Arvol fick en vision om hur denna ceremoni ska genomföras för att hedra och läka Moder Jord. Tanken är att man genom att hedra heliga platser världen över ska bidra till ett energiskifte för att läka Moder Jord (”a great healing”).
Den första freds- och bönedagen hölls 1996 vid He Hota Paha, det heliga berg i Wyoming som på den vite mannens kartor kallas Devil’s Tower. Därefter har Arvol genomfört ceremonin bl a i Paha Sapa (Black Hills) i South Dakota, i Pipestone i Minnesota, i Costa Rica, Irland, Sydafrika, Australien, Japan, Alaska, Mexiko och Nya Zeeland.

I år hålls ceremonin i Bdote i Minnesota. Det är den plats där floderna Minnesota och Mississippi flyter samman och där tvillingstäderna Minneapolis och Saint Paul nu ligger. Bdote har alltid varit en helig plats för dakotas, för dem är detta universums heliga centrum. Bdote, som på moderna kartor kallas Mendota har under århundraden fungerat som en ceremoniell samlingsplats för dakotas och där har också viktiga förhandlingar hållits, såväl med andra ursprungsamerikaner som med den vita kolonialmakten.

Också denna gång är Arvol Looking Horse en av huvudtalarna den 21 juni. Bland övriga talare finns representanter för maoris från Nya Zeeland och aboriginer från Australien. Ett kort budskap från Arvol inför årets ceremoni finns på WPPD:s hemsida.

“Det finns en Skapare och en Moder Jord som vi alla delar. Vi har rest över hela världen en gång om året för att be med andra trossamfund och urfolk på deras heliga platser. Vi har rest till FN för att tala om miljön och profetior. Som ursprungsnationer har vi åtagit oss att behålla vårt heliga sätt att leva. Vi ber alla trosriktningar att förena sig med oss i en stor healing den 21 juni i en helig livscirkel där det inte finns något slut och ingen början.
Mitakuye Oyasin (Alla mina relationer) – Chief Arvol Looking Horse.”

Temat för årets World Peace and Prayer Day är vatten, eld och tystnad och huvudceremonin avslutas med en bön i de fyra kardinalriktningarna. Och även vi som inte är närvarande i Bdote kan delta i denna globala ceremoni genom att hedra Moder Jord på hemmaplan i samband med sommarsolståndet, ensamma eller tillsammans med andra och helst på en helig plats.
Ramarna för en sådan ceremoni är vida, men som det står på affischen: ta med en gåva för att hedra Moder Jord. Det viktiga är att ceremonin genomförs i ett ärligt syfte och med ett öppet hjärta – för Moder Jord och alla varelser som vi delar denna planet med, för balans och harmoni med jord, eld, vatten, luft och med det osynliga, för att det stora kosmiska kretsloppet ska fortsätta sin dans. Eftersom tystnad är ett av årets teman kan ceremonin mycket väl genomföras i tystnad.
Väl mött inne i landskapet den 21 juni.

/Emma

Drakens visdom

2011-06-15T00:32:00.000-07:00

If you do not change direction,
you may end up where you are heading.
/Lao Tzu

Varning eller löfte? Ett tankeväckande sätt att formulera frågan vart vi är på väg.

/Emma

Innan öronen trillar av

2011-05-28T01:05:00.000-07:00

Saxat från Kvinnofrontens hemsida:

Slutwalk" startade i Toronto i Kanada i mars. En polis uppmanade under en föreläsning tjejer att undvika att klä sig som "sluts" (slampor) – för att slippa bli våldtagna. Några startade en "slutwalk" för att protestera mot uttalandet & skylla-på-offret-tänkandet, och för att "återta" ordet "slut". Det har sen ordnats "slutwalks" i New York, London, Glasgow och så vidare. Nu planeras Slutwalk på fler ställen. I början av juni i år ordnas "Slutwalk Stockholm".

Men många feminister är kritiska till "slutwalk". Spontant kan det låta positivt att protestera mot att vi inte ska få klä oss hur vi vill. Men Slutwalk har ingen analys av sexualiserat våld – den döljer att de flesta av oss blir våldtagna av män i vår närhet; partners, pappor, pojkvänner och så vidare – oavsett både vår klädsel och vår sexualitet.
Precis som patriarkatet sätter Slutwalk likhetstecken mellan kvinnors sexualitet och föreställningen om "slampan". Slutwalk gör succé i patriarkal media, dels för att patriarkal media gillar att visa bilder av kvinnor som "slampor" och dels för att Slutwalk kittlar det (säljande) "sexigt förbjudna". Det vill säga samma koncept som porrindustrin bygger på: pornofierad puritanism.
Det är mot bakgrund av uppdelningen av kvinnor i madonna/hora – och den balansgång som tjejer och kvinnor förväntas gå mellan de ytterligheterna – som Slutwalk verkar kittlande och kul. Men det är en uppdelning av kvinnor och kvinnors sexualitet som feminister inte brukar ställa upp på. Att vilja "återta" uttrycket "slampa" blir till ett hån mot dem av oss som utnyttja(t)s i pornografi och prostitution. Slutwalk går inte ihop med vad som brukar kallas ett "intersektionellt" tänkande, där insikten om kön hör ihop med insikten om andra makt- och förtrycksstrukturer.

För att tydliggöra det, publicerar vi feministen och prostitutionsöverlevaren Rebecca Motts tankar kring "slutwalk".

Den Ultimata Slampan

Under det senaste året har det uppstått en rörelse av att gå i slutwalk, vilket spritt sig som en löpeld bland förhållandevis privilegierade kvinnor, och rörelsen har många rötter gemensamt med anhängarna till sexhandeln.

Den uppstod ur grundtanken att ingen kvinna eller tjej ska våldtas eller utsättas för övergrepp för de kläder hon har på sig – eller hennes livsstil. Vilket är rätt – men det har varit lätt för sexhandelns propagandamaskin att manipulera.

Trots allt är ju den Ultimata Slampan ofta i sexhandelns kontroll – hon är den prostituerade, hon är i våldspornografi, hon är escorten, hon konsumeras av sexturister.

Så om du väljer att ändra varumärket Slampa – inse att du gör det från en djupt privilegierad position som den Ultimata Slampan inte har tillgång till. Om du väljer att säga att det är empowering att bli kallad Slampa – lyssna i så fall på kvinnor och tjejer i sexhandeln som är fråntagna makt och röst.

Slutwalk talar inte till eller för den Ultimata Slampan. Den talar över och genom dem.

Det skulle kallas arrogans om det gjordes av män, så varför förväntas kvinnor som kommit ur sexhandeln vara toleranta bara för att detta uppfanns av kvinnor.

Om du vill veta vad det är att vara en Slampa, en Slampa utan rörelsefrihet, yttrandefrihet, trygghet – så föreställ dig att du är innanför skinnet på den Ultimata Slampan.

Kvinnor och tjejer inom det mesta av sexhandeln våldtas, misshandlas och mördas oavsett vad de har på sig, oavsett vilken miljö de placerats i.

Vad åstadkommer nån Slutwalk som gör nån praktisk skillnad för det?

Istället säger alldeles för många av dem som deltar i Slutwalk att kvinnor – att krångla till det med flickor undviks – väljer att vara i sexhandeln. Att för de kvinnorna, är det att vara Slampa bara deras jobb.

Så marscherar de i stolt solidaritet för att hålla sexhandeln igång, business as normal.

Om jag kände mig snäll skulle jag säga, att det är att vara blind för allt våld som är norm i sexhandeln. Men idag känner jag inte för att vara vänlig – jag skulle säga att det är en djupt privilegierad och självisk inställning, som ser kvinnor i sexhandeln som sub-women som bara duger att använda som propaganda.

Hur många kvinnor som tjatar om att det att vara i sexhandeln bara är "arbete", har gjort det på heltid i flera år, utan makt eller val över hur torskar använder dem?

Hur många kvinnor som tjatar om att det bara är arbete, har befunnit sig under förhållanden där våldtäkt är så normalt att det inte märks, där det är normalt att kvinnor försvinner, där nej inte har nån mening?

Säg att det är arbete, när du har haft en rad av män köande för att tömma alla sina porrfantasier in i din levande kropp.

Säg att det är arbete, när du tappar talförmågan eller viljan att protestera då det bara leder till mer sadistiskt sex eller dödshot.

Var innanför skinnet på den Ultimata Slampan, och gå sen i din Slutwalk.

Jag kommer aldrig att kräva att återfå uttrycket Slampa – för jag kommer aldrig att tillåta att mäns våld och hat mot den prostituerade klassen blir ännu mer osynliggjort av kvinnor som säger att det är okej att kallas Slampa.

Slampa är ett mansuttryck för djupt förakt och hat mot alla kvinnor och flickor – men för den Ultimata Slampan, säger män att hon är inget annat än ett ting som han kommer knulla till skit.

Hur är det möjligt att återta det?

Det här är kortfattat, för alltihop har gjort mig mycket illamående. Glöm då inte att mitt illamående är en del av att än en gång påminnas om att jag är en sub-woman för kvinnor som är privilegierade nog att kräva att få återta uttrycket Slampa.

Jag kan inte glömma det uttryckets förgiftning – jag önskar fan att jag kunde det.

Rebecca Mott,
10 maj 2011

Översättning från engelskan av Kvinnofronten.

http://rmott62.wordpress.com/2011/05/10/the-ultimate-slut

/Emma

Förlåt Luther!

2011-05-25T03:50:00.000-07:00

Jag har någon gång då och då, klandrat Luther för en del tråkigheter. Mest vad gäller vår tråkiga, tidigare statskyrka, men kanske också för en del annat som kunde kallas "samhälleligt kynne" (mycket klargörande).

Men nu har mina ögon öppnats! Följande citat är tagna ur Herman Lindqvists "Fjärran han drumlar" från -93.

Martin Luther var en glad fyr som sjöng och spelade luta, drack vin till måltiderna, gifte sig fast han var munk och ville att alla och envar skulle vara glada och trevliga. Alltså var han vad vi i dag skulle säga mycket oluthersk.

Då vi skyller på Luther menar vi egentligen Calvin. Det var en riktig schweizisk tråkmåns och glädjedödare.Gustav Vasas yngste son hade en calvinistisk lärare. Den vägen spreds Calvins protestantiska allvar i Sverige --- svenskarna fick gudstjänstplikt och skampallar och straffbockar ställdes upp utanför kyrkorna. Det var också då som häxbålen flammade i Sverige. Aldrig under den katolska tiden.

Nästa gång du skyller på Luther, kom ihåg att det var Luther som skrev detta: "Den som inte gillar vin, kvinnor och sång förblir en narr hela sitt liv."

/Emma

Hon/han/hen

2011-05-18T00:38:00.000-07:00

I gårdagens DN (SvD?) var det en artikel om könstillhörighet - eller inte.

Att inte vara hon, eller han. Att vilja kallas hen.

Jag är ok med att vara hon, så länge "hon" betyder att jag är kvinna till det fysiska. Men om "hon" betyder att någon klistrar förutfattade meningar om mina egenskaper, förmågor eller svagheter - då vill jag också kallas "hen".

Vill inte alla bara bli sedda som människor?
Vi kan ju inget veta om den vi möter.

Fritt efter Tao Te Ching: "Den som definierar sig själv kan aldrig veta vem hon är."

/Emma

En vit apa

2011-05-10T05:13:00.000-07:00

Var det Imperiet som sjöng om den vita apan?

Jag kom att tänka på den i dag.
På någon där jag jobbar som har så mycket fint som lyser igenom. Och vi kan inget göra utom att ge honom lite värdighet medan han går under.

Om det varit i mitt hus... Så jag skrev en dikt.

hittar sprutan
vet att skadan skett
jag är maktlös
men inte rädd

en dag snart
finns inget vi
jag botar inte ångest
som

den vita apan på min älsklings rygg

och barnen har slutat fråga
om

den vita apan på sin pappas rygg.

/Emma

Bära slöja eller inte

2011-05-09T11:48:00.000-07:00

Om jag vore muslim är det möjligt att jag skulle bära slöja - eller inte. Eftersom jag nu inte är det har jag inte den relationen till deras tradition att jag kan avgöra det. Något heltäckande skulle jag dock inte ta på mig.

I förrgår (?) såg jag ett halvt TV-program om en familj som följde islam. Tyvärr missade jag ju början men fick intrycket av att mamman ville göra en dokumentär där hennes dotter skulle få förklaringar och argument för att börja bära slöja.

Bland annat tog hon med sin dotter till träffar med andra kvinnliga muslimer, där en del bar slöja och en del inte. De diskuterade sina val öppet och även hon som ansåg att Koranen påbjuder slöja poängterade att muslimer inte har rätt att säga till varandra hur de ska klä sig - inklusive slöjbärandet.

(Den delen fick mig att längta efter att få vara med en grupp kvinnor som kommit långt i sitt andliga sökande - som kanske till och med skulle säga att de kommit hem. Vilken lisa att sitta och dela det innersta i det heliga med andra och fördjupa det tillsammans - oavsett andlig/religiös tradition. Och att inte behöva tycka lika om allt för det.)

Nåväl, det intressanta var slutklämmen i programmet. Dottern är säker på att hon kommer att bära slöja en dag, men hennes mamma beslutar sig för att ta av sin. Hon är nu säker på att hennes Gud finns i hjärtat och att slöjan inte tillför just henne något.

En andlig resa skildrad med respekt.
Och jag känner stor respekt för denna modiga kvinna som omvärderar sina ställningstaganden och vinner ett djupare förhållande till sin Gud.

/Emma

Heliga ord, heliga texter

2011-04-08T08:36:00.000-07:00

Den finns många texter som gör anspråk på att vara heliga.
Heliga ord eller heliga föremål är i min mening heliga för oss människor först när vi interagerar med dem. Det är vad som händer mellan oss som blir det heliga - det som lever och vibrerar bortom orden.

Det är mysteriet som alla andliga traditioner handlar om - men inte kan beskriva med ord.
Som Lossky säger: Gud kan inte beskrivas annat än med negativa termer, vi kan bara försöka beskriva Honom genom vad Han inte är.

Eller: The Tao that can be told is not the eternal Tao.
The Name that can be namned is not the eternal Name.

Jag läser Eddan, många delar med stor behållning. Men i den genren ligger Kalevala mig närmast hjärtat (Björn Collinders tolkning).

Många ord i verserna är heliga när jag läser. Här sjungs närmast ordagrannt galdern jag lärt mig till Ukko, högst bland gudar, gamle fader uti himlen...

Ukko, o du gud därovan, fader högt på himlafästet
du som makten har i molnen,
som bland strömoln styr och ställer!

Men framför allt det jordnära i de heliga orden, att de sjungs, används praktiskt. Det är min verklighet som finns och lever, blir beskriven. Det är också ljuden, rytmnen, själva klangen.

Ömselynte Lemminkäinen, sköne, karske Kaukomieli,
gav sig till att kväda galdrar, satte sig att sjunga sånger.
Gnistor spruta stritt ur pälsen, eld ur sångarns öga strömmar,
medan Lemminkäinen kväder, kväder galdrar sjunger sejdsång.
Kauko kvad de bästa sejdmän till de allra sämsta sejdmän;
stenar stötte han i munnen, hällar slängde han i svalget
på de största sångarhjältar, på de skickligaste skalder.

Men än listigare än Lemminkäinen är hans gamla moder. Hon inte bara fiskar upp den döde sonen i bitar ur forsen, hon sjunger honom också hel och levande igen...

Lite mindre våldsamt är Väinömöinens byggande av båtar, läggandet av landet, markens fruktbarhet - allt som kan sjungas fram.

Den gamle kan också skifta hamn:

Hastigt ändrade han åsyn, bytte hamn och blev en annan,
störtade i havet svartlätt, dök i sjön i utterskepnad,
krälade och kröp på snokvis, ringlade sig lik en äsping
över strida Tuoniströmmen, tvärsigenom Tounis järnnät.

Jag tackar Luonnotar, luftens ungmö, som valde att bli vattenmoder, Illmatar den ädla, och driva långt och länge i havet för att föda Väinömöinen, urtidssiarn.

Om man lägger orden klokt och listigt, lärt och lyssnat att rätt dem sjunga
kan man än i dag förändra väven, sätta samman lösa trådar. Lyssna...

Frosten kvad ett kväde för mig, regnet sände runosånger,
dikter bragtes mig av brisen, drevo hit med havets vågor;
fåglarna ha samkat sånger, trädens toppar trolldomskväden.
Jag har nystat nystan av dem, jag har bragt dem samman buntvis ---

Vissa ord är heliga i mig. Vissa får världen att förändras. Varför vet jag inte.

/Emma

Till Hanna Fahl - Fembots have feelings too

2011-03-31T02:24:00.000-07:00

Var tvungen att skicka detta till Hanna Fahl angående hennes recension av Robyns konsert i DN 29/3 - eller var det ett fritt val?

Hej! Jag har tänkt på en grej...

Så här skriver du i recensionen: Filmens existentiella frågor kring vad det innebär att vara människa ekar i Robyns hela uttryck. På skivan kan tematiken ibland kännas alltför förenklad, som i "Fembots" robotar-har-också-känslor-text.

Tvärtom!
Som sommarpratare berättade Robyn om en abort. Hon sa bland annat (kanske inte ordagrannt, jag gör mitt bästa) : Jag är inte emot abort, men inte för det heller. ---- Det blir så tydligt vad man är till för. Kroppen anpassar sig så fort.

För ganska länge sedan hörde jag Robyn kommentera just Fembot på radio och då återkom hon till att det inte är helt enkelt med vad man är programmerad för (ungefär).

Jag är mamma. Min moderskärlek är "programmerad" för att vårt släkte ska ta hand om sin avkomma och föra arten vidare. Är då min kärlek "äkta"? Är den mindre värd för att jag ska känna så för min son?

Vissa av mina egenskaper kan härledas till att jag är kvinna, vissa är genetiskt betingade - är jag en fembot?
Många fördomar och jämlikhetsbrister grundar sig på att det skulle finnas vissa egenskaper som är kvinnliga. Ibland behandlas jag på ett visst sätt just för att jag är kvinna - kan vissa av dessa fördomar vara sanna?

Vilka pådyvlade egenskaper har män, Manbots?
Är alla människor mer eller mindre "robotar"? Kan vissa av dessa inprogrammeringar rent av vara av godo? Kan vi bortse från det?

Tematiken i Fembots är för mig inte förenklad - den är preciserad och intressant, tankeväckande.

Varför du skulle vara intresserad av vad jag tycker har jag inte en aning om, men någonstans djupt inne har jag ett behov av att berätta detta för dig - skum "programmering".

Vänliga hälsningar,
Emma Helgesson

/Emma

Böner för Japan

2011-03-17T01:36:00.000-07:00

Stora Moder, låt marken vara stabil och stilla,
så att människor som förlorat sina hem kan vara säkra och trygga.

Kära Jord, låt våren komma och träden blomma igen. Låt hela landet vara beboeligt.

Du som håller allt i din hand, låt reaktorerna svalna så att våra systrar och bröder i Japan och över världen slipper strålning.

Låt mirakel ske och låt de vi förlorat kontakten med i vår familj vara vid liv.

Moder, se till att rätt hjälp kommer snabbt fram och ge kraft till de som kämpar.

Låt något bli bättre efter detta fruktansvärda, ge oss hopp.

/Emma

8:e mars

2011-03-08T07:52:00.000-08:00

Isis, Astarte, Diana, Hekate, Demeter, Hel och Inanna.

I dag har Siv namnsdag. Åkerbruksgudinnan utan vilken Tors åskregn skulle falla platt och få intet att spira. Hon som håller sin hand över vår familj och vår plats på jorden. Siv som hör böner om barnens hälsa och är en axel att luta sig mot när dagarna blir trötta...

Hell Dig Siv - stå stark i dag vid sidan av alla kvinnor som behöver dig, låna dem Din kraft.

/Emma

Vårdagjämningsceremoni

2011-03-06T05:21:00.000-08:00

Söndagen den 20:e mars kommer jag tillsammans med min korpsyster att hålla en ceremoni för att fira vårens ankomst och för att hedra en speciell plats.

Det blir framåt kvällen i närheten av Stockholm.

Vi bottnar i olika schamanska traditioner och har det som utgångspunkt när vi skapar heligt rum och helig cirkel.

Utövare av andra andliga traditioner är välkomna att delta i firandet av ljuset och Modern som vaknar - ingen är välkommen för att titta på.

Om Du är intresserad så skicka ett mail och berätta något om Dig själv så får Du mera information.

Ljus & kärlek
/Emma

Tao Te Ching

2011-02-25T13:05:00.000-08:00

Governing a large country
is like frying a small fish.
You spoil it with too much poking.

Centre your country in the Tao
and evil will have no power.
Not that it isn´t there,
but you´ll be able to step out of its way.

Give evil nothing to oppose
and it will disappear by itself.

Vers 60, Tao Te Ching av Lao Tzu - översatt till engelska av Stephen Mitchell.

Jag är mitt eget land.

/Emma

Jag skriver i Provins

2011-02-04T05:21:00.000-08:00

I dag kom nr 4, 2010 (tiden är inte linjär) av den norrländska litteraturtidskriften Provins i brevlådan.
Här medverkar jag själv med en text. Början får du läsa här, men den rafflande fortsättningen avslöjas bara om du köper tidskriften...

Det här är till Jari

Jag öppnar din dörr med min huvudnyckel. Var är din nyckel i svarta bandet?
Att jag hittar den sen att jag blir den som hittar den sen

Jag går in i stöter mot din närvaro. Varför är det sån oreda? Det är inte du. Du var inte sån jag vet att du inte orkade städa men det är inte du. Stänger dörren ordentligt om tårarna. Du är ju kvar här. Tjugofyra timmar senare. Du är kvar och aldrig mer ska jag få se dig. Hur kan du vara så lugn? Mina händer skakar. Fönstret står öppet i sovrummet. De försöker vädra ut dig. Men dina tröjor har dig kvar. Kvar i min famn luktar du. Jag gråter på tröjorna som luktar Jari. Så här luktar du. Jackan också allt i famnen försöker krama dig. Tröjorna som luktar du. Jag vill se dig igen. Jag vill ha dig kvar.

Solen vindstilla. Utanför fönstret väntan stilla. Lugnt stilla. Jari är borta. Tomrummet för att du försvann är svart. Tomrummet är sorg gör ont. Du överraskar mig. Jag överraskar mig. Visste du att du hade sån plats i mig?

Du hade svart hår. Vackra ögon säger jag nu. Tänkte jag så när du levde? Det var ljuset i dina ögon. Det var dina runda kinder och markerade ögonbryn. Jag kan aldrig tänka tillräckligt på dig för jag är så rädd att förlora bilden.

Vi skulle till stan och hämta pengar. Jag mådde inte så bra. Det var dina pengar vi skulle hämta jag följde dig för att köpa en gitarr. Jag vill minnas varje steg nu. Jag köpte kaffe och en croissant på 7Eleven. Du satt mitt emot mig på tunnelbanan. Du sa: Emma, försök också de dåliga dagarna att hitta något litet att vara tacksam över. Börja med en lilltå till exempel. Du hade ditt leende som började i ditt hjärta och slutade hos mig när min mun log tillbaka. Du hade dina byxor med pressveck skjorta jackan med resår i midjan. Du hade din stolthet. Det hade inte jag.

/Emma

En sann konstnär

2011-02-03T00:23:00.000-08:00

6-årige sonen visade sina konstverk. Jag frågade vad han tänkt på när han målade en speciell bild...

- Jag tänker inte. Jag är bara spritt språngande skapande!

/Emma

Panagia - den Allheliga

2011-01-30T00:31:00.000-08:00

Ljus av ljus, fortfarande. Lossky läses bäst i lugn och ro när jag inte är för trött. Tyvärr inträffar detta förhållande inte särskilt ofta.

Lossky var ju en ortodox teolog, jag vet inte i vilken grad det följande delas av andra delar av den kristna kyrkan - men om den kyrkans inre tradition vet jag ju platt intet, vilket jag redan konstaterat.

Om Maria skrivs i alla fall, s 218: "..för att försäkra Himladrottningen den unika plats - upphöjd över allt annat skapat - som blivit henne given. Den ortodoxa liturgin ger henne ju den ära som tillkommer Gud."

Lossky talar om "kyrkans gränslösa vördnad för Guds moder". Han diskuterar också hennes val, att hon inte bara var ett kärl som utnyttjades. Här citerar han Nikolas Kabasilas:

"Inkarnationen var inte bara ett verk av Fadern, hans kraft och hans ande, utan också av Jungfruns vilja och tro. Utan den Obefläckades samtycke, utan trons hjälp, skulle denna plan ha varit lika omöjlig att förverkliga som om de tre gudomliga personerna själva inte medverkat. ------ Han blev människa av fri vilja och på samma vis ville han att hans mor skulle föda honom i frihet och fullt samtycke."

Kanske undervisas om Himladrottningen av tradition i kyrkan, kanske är det ett mysterium som hållits undan. Basileios säger att det rör sig om "en icke-offentlig och hemlig undervisning som våra fäder bevarade i tystnad, utan oro eller nyfikenhet, väl medvetna om att tystnaden bevarade mysteriernas helgd."

Nu var det ett tag sedan jag satt i skolbänken men på den tiden var religionstimmarna om kristendom fyllda av gubbar, gud(ar) och skuld.
Nu är det år 2011. Kanske dags att lyfta fram Modergudinnan i ljuset igen?

/Emma

Hedning - moi?

2011-01-17T04:07:00.000-08:00

Det känns som om detta redan har diskuterats någonstans... förhoppningsvis kommer därför en klok förklaring snart - men tills dess:

Vad är en hedning?

Är det någon som inte är kristen? Alltså ur de kristnas synpunkt - är muslimer hedningar?
Ur muslimers synvinkel är kristna hedningar?

Eller är hedningar de som står utanför de stora religionerna? Använder de som tillhör de stora religionerna över huvud taget ordet hedning?

Många som använder ordet om sig själva verkar man kunna kalla asatroende.
Varför inte använda ordet asatro? För att det är ett för "snävt" begrepp? För att asatron inte var en homogen religion (eller ens en religion enligt dagens definition, vilken den nu är)?

Eller för att nazister (nya & gamla) smutsat ner och lagt beslag på stora symbolvärden knutna till asarna?

Jag har ju själv kallat mig hedning - kallar mig i vissa sammanhang, för att det i alla fall berättar att jag inte kristen och vet en del om gammal sed.

Men jag är inte religiös, däremot andlig.
Även om jag använder ord och arketyper ur den nordiska mytologin och från naturen här har jag nog mera gemensamt med en sufier eller en kristen mystiker än med en asatroende som inte också vandrar shamanens väg.

Jag försöker se förbi.

I en djup ignorans mot kristendomen har jag stundom tyckt att deras gud och deras gemenskap till sin gud skulle ha mindre att erbjuda än "hednagudar" (se - nu är ordet här igen).
Men sanningen är att jag aldrig kan förstå deras mysterium till fullo - helt enkelt därför att jag inte tror på deras gud och historia.
En kristen kan nog aldrig förstå mitt förhållande till universum och Den Stora Modern - helt enkelt för att när man inte tror (vet) så tror/vet man ju inte!

Men genom Losskys bok "Ljus av ljus" har jag i alla fall förstått en del. Bland annat om den personliga relationen kristna har med sin gud - en personlig relation som kan se ut på lika många sätt som det finns kristna, och en närhet och kommunikation precis som den jag har med mitt sammanhang.

Mitt lilla huvud måste bara lämna "bättre" och "sämre" i den andliga frågan.

Hedningarna (definitionsfråga) i Kartago som offrade tusentals barn till en av sina gudar var förvisso inte ett dugg bättre än våra förlevande som brände kloka gummor på bål.

Och vad har vi, människorasen, lärt oss av det?

Jag får nog sluta kalla mig för hedning, tills någon berättar vad en hedning är.
Kanske skulle jag kunna kalla mig nordlig mystiker - kanske spelar det alls ingen roll. Det som spelar roll är nog att jag lärt mig vissa färdigheter som kan vara till nytta för mig själv och andra.

/Emma

Gröna Drakens visdom

2011-01-15T01:50:00.000-08:00

Jag gillar Drakens - another kind of green herbal tea, dricker i lösvikt. Men på jobbet har vi påsar och då får man med lite visdom på köpet.

"Everything that irritates us about others can lead us to an understanding of ourselves." - Jung

Det kan jag behöva påminnas om ibland, men en av mina absoluta favoriter är:

"I rested on the Spirit of the Lord,
and She lifted me up to heaven." - Odes of Solomon

/Emma

Morgonpasset i P3+sex+Robyn

2011-01-13T03:49:00.000-08:00

I morse pratade morgonpratarna om bl a polyamorösa och relationsanarkister. En klok gäst sa att så länge man tänkt igenom hur man vill ha sin relation och pratat med sin partner är alla sätt bra (som inte skadar någon annan).

Och jag håller med... fast det är en sak som inte hittar hem i mig.
Att man har en relation med en person men har sex med andra går kanske bra för vissa - men för mig. Inte för att det är fel med sex eller för att man måste ha en monogam relation av rent traditionsbevarande.
Men det jag ger min man när vi har sex vill jag inte ge till någon annan än honom.

Sex är inte som vilken hobby som helst.
Det är inte bara fysisk ansträngning tillsammans, det är inte gymnastik - det är hela mitt jag, kropp och själ som är med (oavsett om man älskar eller knullar huvudet i bitar). Jag vill inte ge det till någon jag bara är attraherad av eller tycker är vacker.
Den sortens möte vill jag bara ge den som står mig närmast.

Jag äger inte min man, han har fri vilja och fria val. Jag vill inte bestämma över honom eller begränsa honom - men jag vill inte att han ger det mötet till någon annan heller.

Om man kunde koppla bort sitt jag, om hans själ inte var inblandad där, om han bara rörde någon annans kropp skulle jag inte bry mig - men så är det inte.

Efter diskussionen på radio spelade de Robyns "Indestructable".
I´m gonna love you like I´ve never been hurt before - I´m gonna love you like I´m indestructable.

Det hittar hem i mig.

Jag är indestructable i kärleken till min man. Eftersom jag vet att jag inte äger honom, eftersom inget säger att jag har honom vid min sida resten av livet - ingen vet vem traktorn kör över nästa gång. Därför ska jag älska honom som om jag aldrig älskat förut - som om varje dag är den första och sista.
När saker kommer i min väg låter jag dem komma - när saker försvinner låter jag dem gå. Att leva nu.

Att veta säkert i hjärtat vad som är viktigt och vad som är riktigt för mig.
Det samtalet måste man ha med sig själv tills den dag tvivlet är borta.

/Emma

Sara Isaksson - Red Eden

2011-01-09T10:19:00.000-08:00

Sara Isaksson sjunger May (skriven av M.Terefe & N.Whitecross) på skivan Red Eden från 1995 och det är så sorgligt...

May

May goes to the laundrette
and she stares at the spinning wheel
trying hard to remember
but she´s forgotten how to feel
she drops another coin in the box
looks out on a rainy street

she catches a reflection
and looks shy
to her feet
to the ground
it´s been a while since
she listened to that sound
of her heart

May is just a little bit sad
she´s a little bit worried about the rent
and the bills piled up in the hall
May feels nothing at all
she thinks she´s looking too old
looking to grey
nobody sees her anyway
and May feels nothing at all

she picks up a magazine
while she waits for the cycle to end
girls smile back at her
and she tries hard to pretend

and May keeps staring through the glass
at the turn of the spinning wheel

May is just a little bit sad
she´s a little bit worried about the rent
and the bills piled up in the hall
May feels nothing at all
she thinks she´s looking too old
looking to grey
nobody sees her anyway
and May feels nothing at all

/Emma

Nyårslöfte "kom i form"? Karate är för alla!

2011-01-07T08:17:00.000-08:00

På vilket sätt man motionerar spelar mindre roll - det gäller att hitta något som är så roligt så att man fortsätter!

Jag jobbar som karateinstruktör (www.karategojukai.org) och undervisar barn från 6 år och vuxna upp till 67! Karate är allsidig träning för hela kroppen och dessutom bra för avslappning, koncentration, fokusering och närvaro.

Förvisso har vi elittävlande i klubben men 95% av våra medlemmar tävlar inte utan tränar för att det är ett roligt sätt att hålla kropp och sinne i trim!

Du är välkommen till vår klubb och får prova gratis två gånger - men om Du bor långt från oss så prova att träna karate i en klubb nära dig. För även om det inte spelar någon roll på vilket sätt man motionerar är ju karate oslagbart ; )

/Emma

Nytt år, ny sådd

2011-01-01T00:26:00.001-08:00

Välkomna till 2011!

Vintern har vänt och solen är på väg tillbaka men än har vi lite mörkertid att vila i. Vila och fundera på vad vi vill så för det nya året och hur vi ska bädda...

Det är lite tid innan frön ska i jorden men nu är dags att förbereda åkern.

Hur är det på jobbet?
Med hemmet?
Med en eventuell partner?
Med mig själv?

Vad ska förändras och vad blir man bara så där varm och glad av att tänka på eftersom det redan är bra?
I en utvärdering ska man ju inte glömma allt som faktiskt fungerar och är bra - klapp på axeln och kram till mig själv.

Jag hoppas att 2011 blir ett år fyllt av humor och empati.

God fortsättning!
/Emma

Vintersolståndet

2010-12-23T08:59:00.001-08:00

Fem hjältinnor med fokuserad energi gav sig ut i skogen vid Bögs gård i går för att fira vändningen och hedra mörkret.

Rimtursarnas skog var vacker och vit, sjön låg frusen under snön, men mycket rörde sig runt elden - inte alla steg var våra.

Vi kallade och blev hörda, trummade för livets återkomst och blotade i elden.

Tacksamma drack vi varmt runt Börje och delade kakor med småfolket.

Det var stor kyla i skogen, stigen hem bland snötyngda granar lystes i stråk av den fulla månen. Gammelmor som visade sig när vi var klara med ceremonin - den vackraste presenten.

Bilens termometer visade 26 grader minus - Hell Skade och vinterkyla! Hell de andliga krigarna som trotsade den!

Kraaa!
/Munin

Jul - en hednisk högtid

2010-12-21T13:30:00.000-08:00

Samfundet Forn Sed Sverige (tidigare Asatrosamfundet) hade en liten kul grej förut, ett test: Är du hedning?

Så här skrev de om julen:
Jul har en stark hednisk förankring i Sverige. I många länder kallas högtiden Kristusmäss (Christmas), men i Sverige har vi behållit det gamla namnet jul som är kopplat till julens gud Jolnir, ett gammalt namn för Oden. Precis som vid midsommar så firar vi årstidernas växling - midvintersolståndet.

Enligt den gamla seden är detta en tid att önska varandra och Moder Jord "Árs ok fridr", god årsväxt och fred/frid.

Vissa må fira jul till minne av Jesu födelse, men det är ett senare påfund.

/Emma

Vinter i skogen

2010-12-12T08:25:00.000-08:00

Mörkt och kallt. Men inte helt mörkt eftersom snön gör skogen ljus. Och inte helt kallt eftersom jag och Korpsyster tänder en eld...

Inte kallt eftersom trumman sjunger mig varm.

Det är ett golv av mossa under snön. Under golvet finns något annat vi bara kan ana. Kanske är det i själva verket ett tak?

Vi låter det vara, låter allt vara. Trummar och sjunger till vintern och kylan. Tackar för allt vi erbjuds bara för att vi vandrar här på Moder Jord.

Där ute bor en del av min själ.

/Emma

Tao för soldater

2010-12-07T12:15:00.000-08:00

Man läser så mycket konstigt om krig, om soldater som skjuter civila - soldater som leker Gud.

Varför måste mänskligheten hela tiden upprepa sina misstag?
Skulle männen i den danska filmen kunna "enter a battle gravely, with sorrow and great compassion, as if they were attending a funeral"?

Jag tror stenhårt att "violence even well intended, always rebounds upon oneself".

Vi läser vidare ur Tao Te Ching av Lao Tzu, översättning av Stephen Mitchell.

Weapons are the tools of violence;
all decent men detest them.

Weapons are the tools of fear;
a decent men will avoid them
except in direst necessity
and, if compelled, will use them
only with the utmost restraint.
Peace is his highest value.
If peace has been shattered,
how can he be content?
His enemies are not demons,
but human beings like himself.
He doesn´t wish them personal harm.
nor does he rejoice in victory.
How could he rejoice in victory
and delight in the slaughter of men?

He enters a battle gravely,
with sorrow and with great compassion,
as if he were attending a funeral.

/Emma

Magi?

2010-11-30T12:02:00.000-08:00

Magi är ett ord som drar vissa människor till sig som nattfjärilar till lågan. Magi är också ett ord som används för vissa människors vardagliga aktiviteter. Magi kan också vara ett ord som får människor att slå bakut (även om de tycker att häxbränningarna var lite att ta i).

Själv sysslar jag inte med magi.
Att sitta i stillhet och trumma för att sända hjälp till någon är inte magi.
Att dra runor när man behöver vägledning är inte magi.
Att göra en resa för att möta kunskap utan fysisk kropp är inte magi.

Det är helt enkelt att utnyttja sin förståelse av hur universum fungerar på ett sätt som inte skadar utan tvärtom gagnar människor.
Det är inte magiskt att runan ger riktig vägledning - det är så runor fungerar om man handhar dem på ett riktigt sätt.

Jesus var död i tre dagar och återuppstod sedan från de döda - magi?
Han föddes av en jungfru - magi?

Jag vet inte, fråga någon som är kristen.

Bara orden: "Gör mot andra som du vill att de skall göra mot dig" - rymmer otroligt mycket acceptans, var och en vill nog att vi ska göra lite olika saker - men alla vill de att vi ska göra gott.

Om inte Jesus (som var mycket klok) radade upp en massa sätt att göra gott på fel sätt behöver kanske inte hans efterföljare ha det som hobby heller.

/Emma

Gud i oss alla - enligt Lossky

2010-11-09T07:51:00.000-08:00

Ljus av ljus heter boken med teologiska texter av Vladimir Lossky.
Lossky pekar på att Gud finns i oss alla och jag jämför med Buddanaturen som vi alla äger enligt buddisterna.

Lossky funderar kring hur någon kan vara satt att predika över andra när vi alla har lika värde i Guds ögon och faktiskt lika mycket Gud i oss.
Han har även mycket intressanta tankar kring tid. Att tiden som går och evigheten är beroende av varandra. Upphör tiden som vi känner den upphör även evigheten. Men utöver detta finns sfären där Gud dväljs - helt utanför vad vår tiduppfattning kan tänka sig - jag tänker här på Tao, flödet som går utanför tid och rum.

Jag är ju inte kristen och jag kan helt enkelt inte med arvssynden - tanken är bisarr för mig.
Men Lossky får mig att förstå det fantastiska, nästan obegripligt stora, i Guds kärlek genom att berätta om Jesus. Om man bortser från att Sonen skulle frälsa oss från våra synder och tänker tanken att Gud sänder, och Jesus (som är både gud och människa) väljer att komma till jorden för att lära känna människorna. För att finnas hos oss kommer det gudomliga till människan - faktiskt i människans kropp - och får känna på svek, smärta och död.

Och i fråga om döden håller jag med Lossky - den är inget slut och inget nederlag, döden är transformation. Just den insikten (hur man än ser på en ev. fortsättning) är nyckeln till att släppa en av människornas största rädslor, och på ett sätt faktiskt bli osårbar.

Om Luther kan ta ett steg åt sidan kanske vi kan anamma Mäster Eckhart istället när han utropar: Ögat jag ser Gud med är samma öga varmed Han ser mig!

Tyvärr hann lånetiden gå ut innan jag var färdig med boken men jag ska köpa den och läsa färdigt. En sådan här bok vill jag ha i bokhyllan för att kunna plocka fram ibland och fundera vidare över.
Lossky inspirerar mina tankar.

/Emma

Rhodos - himla trevligt ställe!

2010-10-29T11:42:00.001-07:00

Har tillbringat en knapp vecka i Kolymbia på Rhodos.
25 grader varmt och soligt, varmt i havet och ett spännande berg att klättra i med getter och svindlande stup.

Eftersom det var sista veckan på säsongen var det lugnt och skönt. Man kunde ströva på tomma hotellområden eller på stranden under fullmånen...

Dessutom hade vi all-inclusive, förlåt mig mina forna fördomar - maten var mycket bra! Och det var verkligen ALL inclusive, mat, öl, vin och glass hela dagen till de som ville.

För 15 år sedan var jag i Rhodos stad och min bild av hela ön blev något färgad av den trista upplevelsen... men nu är jag närmast förälskad - Kolymbia, jag kommer tillbaka!

/Emma

Frostens offer

2010-10-17T23:54:00.000-07:00

I går skedde det.
Krassen som lyst upp trädgården med sina gula, orangea och röda blommor låg som en grön massa bortom all räddning.

Från de vackert röda, odefinierbara träden hade varje löv blåst till marken.

Obevekliga, höstliga frostnätter.

Men lönnen! Täcker gräsmattan med löv och har fortfarande en krona full av färger. Hur går det till?

Det är klart och soligt, liksom förra veckan, så jag blir inte ens melankolisk. Men om lönnen ger upp och det börjar regna är det nog dags för portvin och poesi...

/Emma

Gerotranscendens

2010-10-05T23:27:00.000-07:00

Svenska Dagbladet har i dag och i går artiklar om gerotranscendens (gero = gammal, transcendens = överskridande) Det innebär att vara med om förut okända dimensioner i övergången till ålderdomen.

I går var det en intervju med en dam som verkligen tagit till sig friheten med att bli äldre. Medvetet lät hon humorn och glädjen finnas i vardagen, liksom tacksamheten och lyckan i de små tingen.

I dag intervjuades sociologiprofessorn Lars som skapat själva teorin runt gerotranscendens. Han skulle gå i pension och säger "Wow, vad spännande!" om att kliva in i ålderdomen.

15 kriterier finns det för denna typ av åldrande, några av dem är:
Mindre rädsla för döden, Djup glädje över små händelser, Självcentreringen minskar, Man kan strunta i sociala masker och bli mer sig själv, Konventionerna styr mindre och man upplever en lekfullhet, Materiella ting intresserar en mindre, Man blir mer tolerant och mindre tvärsäker.

Allt det här är saker som jag kopplar samman med andligt växande.
Är det så att vi, om vi välkomnar det, får andligt växande "på köpet" när vi blir gamla?
Nog är det väl därför man säger "gammal och vis"!

Vänlighet, självinsikt, ödmjukhet, en mild humor - det är saker jag mött hos de som verkligen närmat sig mysteriet. Det stora mysteriet att det inte finns något mysterium, magi är inget annat än att se klart som det verkligen är. Att växa andligt är att komma närmare ens riktiga jag.

Kanske behöver vi inte vänta tills vi blir gamla? Kanske kan man öppna portarna till visheten tidigare om man vågar...

Eller är det så att man inte riktigt får det andliga växandet "på köpet", är det så att man får det för att man betalar med ett långt livs upplevelser och erfarenheter?

Till gerotranscendensen hör också en djup känsla av samhörighet med andra. Så låt oss inte vänta på ålderdomen - vårt land, hela samhället och ditt kvarter, ditt hus och ditt vardagsrum välkomnar säkert lite mer vardagsglägje, osjälviskhet och humor redan i dag.

/Emma

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/gun-var-inte-senil-hon-bara-aldrades_5448873.svd

Dao De Jing och den feminina principen

2010-10-01T01:16:00.000-07:00

Jag har läst Göran Malmqvists översättning av Dao De Jing (ofta skrivet Tao Te Ching).
Han skriver i inledningen mycket om hur det historiska Kina såg ut så att man ska förstå i vilket sammanhang detta författades. Han skriver också om hur den feminina principen hyllas i verket, att manligt och kvinnligt skall balanseras men att den feminina (mjuka) principen alltid övervinner den maskulina (hårda).

Varför ser jag då inte detta i texten?
Kanske för att den trots allt är skriven utifrån och möjligen för att den är skriven av en man. Det senare motsägs dock av Stephen Mitchells översättning till engelska under namnet Tao Te Ching.

Där Malmsten vill förklara med ord (även i själva texten) lägger Mitchell bara mysteriet i mitt knä. Jag upplever snarare än förstår, han når det ickeintellektuella och rör något mycket djupare, vilket också varit hans ambition.

"If I haven´t always translated Lao Tzu´s words, my intention has always been ta translate his mind."

Kanske lyckas han med detta eftersom han studerat Zen i 14 år.

Mitchell skriver vidare: "The reader will notice that in the many passages where Lao Tzu describes the Master, I have used the pronoum "she" at least as often as "he". The Chinese language doesn´t make this kind of distinction: in English we have to choose. But since we are all, potentially, the Master (since the Masters is, essentially, us), I felt it would be untrue to present a male archetype, as other versions have, ironically, done. Ironically because of all the great world religions the teaching of Lao Tzu is by far the most female."

Malmqvists översättning talar säkert klarare till vissa, gott så, men en liten jämförelse nedan kanske gör andra benägna att söka vidare i Taos (eller Daos) mysterier.

Malmqvist, vers 7:

Himlen är evinnerlig, Jorden består.
Att Himlen kan vara evinnerlig och Jorden kan bestå beror på att de inte existerar för sig själva.
Det är därför som Himlen kan vara evinnerlig och Jorden bestå.
Av den anledningen håller sig Den helige mannen i bakgrunden
och framstår därigenom som den främste;
genom att hålla sig själv utanför bevarar han sin integritet.
Är det inte genom att avsäga sig privata intressen som han är förmögen att bringa dem till fullbordan?

I Mitchells översättning;

The Tao is infinite, eternal.
Why is it eternal?
It was never born;
thus it can never die.
Why is it infinite?
It has no desires for itself;
thus it is present for all beings.

The Master stays behind;
that is why she is always ahead.
She is detached from all things;
that is why she is one with them.
Because she has let go of herself,
she is perfectly fulfilled.

/Emma

Höstdagjämning och fullmåne

2010-09-23T13:08:00.000-07:00

Det är dags att tacka för sommaren. Att glädjas åt skörden och släppa taget.

Vi går in i mörkertiden. Vänder blicken in mot oss själva, in mot mysteriet.

Gammelmormor Fullmåne lyser i natt. Också hon ska vända tillbaka. Det cykliska utanför och innanför.

Det är tid för annat nu.
Dagen och natten lika långa inför skiftet.

Jag tackar dig Gudinna för löftet som är våren, för överfödet och det vilda växandet som är sommaren, för stigen mot mörkret som är hösten och för mörkret i mörkret som är vinternatten.

Av Jord är jag kommen, till Jord skall jag återvända.

/Emma

Ny bok av Kajsa Ekis Ekman

2010-09-22T00:19:00.000-07:00

Ny intelligent och spännande bok av Kajsa Ekis Ekman "Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan".
Kolla inledningen på DN:s recension nedan:

Prostituerade och surrogatmödrar beskrivs ofta som affärskvinnor och madonnor – aldrig som offer, eftersom det skulle avslöja förövarna. Maria Sveland får gåshud av Kajsa Ekis Ekmans knivskarpa resonemang om exploateringen av fattiga kvinnors kroppar.

Det händer ibland, men alltför sällan, att man får gåshud för att man läser något som är knivskarpt argumenterat. Kajsa Ekis Ekmans ”Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan” är en sådan bok som lämnar mig full av nya tankar. Det handlar om prostitutionsdebatten där Ekis Ekman hittar fascinerande likheter med diskussionen kring surrogatmödraskap.

Köp och läs!

/Emma

Yrkesskada - post traumatiskt stressyndrom

2010-08-28T08:46:00.000-07:00

Undrar vad man skulle göra om 68% av alla lärare kunde diagnostiseras med PTS?
Eller 68% av alla politiker? Eller om 68% av alla läkare fick en yrkesskada lika allvarlig som krigsveteraner, våldtäktsoffer och torterade flyktingar?

Eller om majoriteten av dem blivit misshandlade? Eller utsatta för övergrepp som barn av i snitt fyra förövare?

Jag frågar egentligen dig som tycker att prostitution är ett yrke som andra, eftersom det här är fakta om människor i prostitution.

I Melissa Farleys omfattande undersökning med 854 personer som befann sig i eller nyligen varit i prostitution i nio länder kan man läsa att 63 procent hade varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen av i genomsnitt fyra förövare. Under tiden i prostitutionen hade 71 procent blivit misshandlade. 68 procent uppfyllde kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom och deras symtom var lika allvarliga som för krigsveteraner, våldtäktsoffer och torterade flyktingar. 89 procent uppgav att de ville lämna prostitutionen om det var möjligt.

/Emma

Time out

2010-07-05T01:18:00.000-07:00

I dag ska jag göra en lyckad axeloperation och sedan bli bättre och bättre ända till hösten då jag är fit fot fight igen.

Läs recensioner och köp min bok på www.trombone.se

Betänk vad Konfucius sa om den upphöjde:
När förvärv kommer i sikte ägnar hon en tanke åt rättfärdigheten.

Gäller transaktioner, saker och människor.

Glad Sommar!
/Emma

Shinto

2010-07-03T13:57:00.000-07:00

Shinto är den japanska urreligionen, sprungen ur vördnad för naturen, himmel och jord. Den "gudomliga" energin kallas Kami (väldigt förenklat) och finns i ren ursprungsform liksom i vattendrag, berg och sjöar. Det "gudomliga" finns även i människor, träd och växter.

Så här beskriver Grand Master Motohisa Yamakage vad man kan uppnå genom bönen:
"...your inner mind will be filled with waves of love, harmony, truth and peace, which are the true nature of Kami. --- Bathed with the love and goodness that is Kami´s life penetrating through heaven and earth, you will understand how ignorant human beings are when they hate or quarrel against one another."

Han talar vidare om "the Kami within each one of us."

Vårt diamantmedvetande, vårt hjärta av guld - vår fulla potential.

Alla dessa vackra religioner som talar om vad människan egentligen är och hur vi borde förhålla oss till varandra och jorden vi bor på.
Felet är inte att alla vägar bär till Rom - felet är att vi människor har så fasansfullt svårt att välja EN av dem och hålls oss på den tills vi är framme.

Det talas också i Shinto om en shamansk drottning, Ohirume no muchi, som bland annat vördade solens Kami och till slut förenades med den...
Vidare skall Shinto utövas efter det landskap och de traditioner dess utövares land bär på. Kanske är det helt enkelt så att jag utövar en form av svensk Shinto.

Läs gärna "The essence of Shinto - Japan´s spiritual heart" av Motohisa Yamakage. Börja med efterordet, fotnoterna och Appendix 1. Risken är annars att man blir förvirrad och tappar läslusten av de detaljerade beskrivningarn av utövande som fyller en stor del av boken.

Men hjärtat i Shinto är också hjärtat i människan - och Det Stora Mysteriet.

/Emma

Bygg din egen trumma

2010-06-27T04:38:00.000-07:00

Reklampaus.

Bygg din egen trumma - en inre resa

18-22 augusti kan Du åka till Ann & Bengt i Lomsjö mellan Åsele och Dorotea för att bygga Din egen trumma.
För 3500 kr får Du mat, logi, trumpinne och material till trumma.

Mer info: 070-259 25 12 eller rombyab@yahoo.se

Slut på reklamen - kom tillbaka!

/Emma

Sommarsolståndet

2010-06-17T13:27:00.000-07:00

Jag reser bort för att fira sommarsolståndet den 21:a juni, sedan firar jag det en gång till på midsommarafton med familjen.

Midsommar står för frid, fred, fröjd och glädje. Precis som runan Wynja.

Wynja är glädjerunan. En sammanfattning av kosmos och varat som ler förnöjt längst inne i de minsta beståndsdelarna, som sjunger tyst av humor genom hela universum.
Wynja står för förmågan att se utan att döma. Att glädjas oskuldsfullt som ett barn. Att njuta av det som livet bjuder.

Men midsommar står också för fruktbarhetsväsen och magi, Gudinnan och Gudens dans. Ett tillfälle att glädjas åt det Stora Mysteriet som inte kan förstås.

Vi kan bara fira livet självt.

/Emma

Som har ont och väntar på ny operation, därav det minskande flödet här...

Wrong Shui

2010-06-16T01:36:00.000-07:00

A lesson from the Master

It had been raining all day. No one had stopped to buy flowers all afternoon. Master Eu had spent much of the day completing a 1:32 scale model of a Green Lipped New Zealand Mussel. Afterwards I watched as he took time out to butter the inside of an empty Pringles tube. His concentration brooked no interruption. He was at one with his task. And at one with the uiverse.

I was contemplating what he had told me the day before. He had said, "Rhythm is a dancer".
It made no sense. But it made perfect sense.
That was the wonder of Master Eu.

And it was then that he summond me to his side, shared an Aztec bar with me, and said with a slight radish in his voice,
"If we only get out of life what we put into it, why not keep it in the first place and save a lot of wasted time and effort?"

How true.

Sök fler visdomar i Little book of wrong shui - how to drastically improve your life by basically moving stuff around. Honest. av Rohan Candappa´s.

/Emma

Ulf Kristersson i Stockholm stadshus ljuger

2010-06-09T04:27:00.000-07:00

Eller har bara inte varit ute i verkligheten, vad vet jag.
Läs nedan:

Moderaterna i Stockholms stad & länUlf Kristersson: Färre hemlösa bodde på härbärge 2009Publicerad av admin på 18 mars, 2010 Under varje natt 2009 har staden levt upp till tak över huvudet-garantin som infördes i Stockholm år 2000. Den innebär att alla hemlösa som inte själva kan ordna nattlogi erbjuds en plats för natten av socialtjänsten. Sedan införandet av Hemlöshetsjouren 2009 har färre personer behövt söka sig till stadens härbärgen. Hemlöshetsjourens uppgift är att så många som möjligt ska få långsiktig kontakt med socialtjänsten i samband med nattlogi och istället komma i mer ordnade boendeformer

Får inte du uppfattningen att alla hemlösa erbjudits tak över huvudet i Stockholm 2009 - varje natt?
Men jag jobbade på ett lågtröskelboende 2009. Jag vet helt säkert (för jag var där - i verkligheten) att klienter hos oss blivit nekade plats på härbärge då de varit avstängda vid vårt boende. Inte avstängda pga hot eller våld utan för annat - det är alltså personer som har rätt till tak över huvudet.
Men Ulf - reality check, de fick sova i en trappuppgång eftersom de nekades en säng på härbärge.

Hör av dig till mig om det är annat i verkligheten du undrar över!

/Emma

Studenttider

2010-06-04T03:00:00.001-07:00

Lycka till studenter, med den ljusnande framtiden som är Er.

En del skit efter de äldre generationerna får ni väl plocka upp men annars bestämmer ni själva var skåpet ska stå och hur ert liv ska bli.

Sträva efter lycka. Ett högt satt mål - men varför sikta lägre?
Kom bara ihåg att sann lycka kommer inifrån.

Jag rörde mig med pengar en gång i tiden. Åt på de finaste restaurangerna, beställde flera flaskor champagne per utekväll och bodde med pool och sparrisodling i trädgården... Men jag var inte lycklig. Jag var ganska vilsen och väldigt ofärdig med mig själv. Längst inne en ganska sorgsen person.

Får du pengar är det en bonus - men det har inget att göra med hur lycklig du är. En del blir tvärtom besatta av att hålla sin höga levnadsstandard och status så att pengarna blir deras direkta olycka.

Sann lycka kommer inifrån, förhoppningsvis till Dig också.

/Emma

Vad är gud?

2010-05-31T01:49:00.001-07:00

Gud / Edith Södergran

Gud är en vilobädd, på den vi ligga utsträckta i alltet
rena som änglar, med helgonblå ögon besvarande stjärnornas hälsning;
gud är en kudde mot vilken vi luta vårt huvud, gud är ett stöd för vår fot;
gud är ett förråd av kraft och ett jungfruligt mörker;
gud är det oseddas obefläckade själ och det outtänktas redan förruttnade kropp;
gud är evigheternas stående vatten;
gud är intets fruktbara frö och de nedbrunna världarnas handfull av aska;
gud är insekternas myriader och rosornas extas;
gud är en tom gunga mellan intet och alltet;
gud är ett fängelse för alla fria själar;
gud är en harpa för den starkaste vredens hand;
gud är vad längtan kan förmå att stiga ned på jorden!

/Emma

Myter om prostitution

2010-05-30T12:06:00.000-07:00

Prostitutionsförespråkarna tycker att ett fritt val är bra - så länge de inte är de själva eller deras barn som gör det fria valet att prostituera sig. Det valet är till för "de andra" - undra vilka de där andra egentligen är, någon annan ras?

Här kan du läsa mer om varför det fria valet är en illusion i prostitutionsfrågan.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/20/samma-gamla-prostitutionsmyter

/Emma

Runor

2010-05-21T00:20:00.000-07:00

Om man arbetar med den 24-typiga runraden som en uthark och börjar från början, startar man med Ur-runan.

Ur Ur-runan står för den skapande urkraften och ursprunget. I den finns Ginnungagaps skapande kraft och den närande kraft som representeras av urkon Audhumbla och hennes mjölkfloder.
Ur innebär gryning och början på en ny cykel eller process: en pånyttfödelse.
En mörk aspekt av Ur är oviljan att utvecklas och lämna det invanda - man ska inte stanna i gryningen för alltid, utan röra sig vidare.

Mer att läsa om runor, runmagi och shamanism finns i den utmärkta boken "Runmagi och shamanism" av Jörgen I Eriksson.

Den ger ett bra utgångsläge, men man måste naturligtvis söka sin egen kunskap för att arbeta med ett levande material. För att komma vidare från Ur...

/Emma

Himmelsfärds dag

2010-05-13T01:32:00.000-07:00

Förklarar för 5-åringen att de som tror på den guden (vissa i alla fall) tror att Jesus dog på korset, begravdes och återuppstod. Och for till himmelen för att vara hos sin pappa (mamman kom efteråt antar jag, eller om man ser tiden som ickelinjär kan hon ju ha väntat på honom där förstås).

"Jesus kunde lika gärna ha varit en tjej tycker jag", är sonens kommentar.

Javisst, budskapet är inte könsbundet.
Diskuterar inte det otänkbara i att någon på den tiden skulle ha lyssnat alls på en "galen" kvinna - till och med den "galne" mannen hade det ju ganska tufft.

Har ingen aning om hur tankarna gick i barnets huvud - han bjöd inte på någon förklaring. Kanske vet han att man inte kan förklara Mysteriet intellektuellt.

/Emma

En svensk Lilja Forever

2010-05-05T16:02:00.000-07:00

Följande text är tagen från UMO:s hemsida, ungdomsmottagningen på nätet.

"Jag tänkte inte på mig som prostituerad"
UMO bad Ellen, som haft sex mot ersättning, att skriva ner sina erfarenheter. Det här är hennes berättelse.

Jag minns inte första gången. Det var någon gång när jag var runt 12 eller 13 år. Jag var förmodligen full och sög av någon kille för lite pengar eller sprit. Tänkte inte så mycket på det. Ibland strippade jag på fester, men det var bara ”en kul grej”.

Jag visste att jag var bra på att få killar kåta på mig. Visst, de såg mig som en slampa, men jag visste också att de ville ha mig. Jag tyckte om det, fick bekräftelse. Men jag kunde inte berätta för andra. Mina vänner visste inte om vad jag gjorde och jag var bra på att ljuga.

Yngre män byttes ut mot äldre
Det fortsatte med någons morbrors svartklubb, inte någon cool svartklubb i innerstan utan en ganska sunkig källarklubb. Unga tjejer dansade och äldre män tittade på.

Nu byttes de unga killarna i min ålder ut mot äldre män. Jag strippade och lät dem ha sex med mig. Jag fick betalt och intalade mig själv att jag älskade det jag höll på med, att jag bara gjorde något som jag var riktigt bra på. Att jag skulle vara prostituerad eller hora var inget jag tänkte på. Så såg jag inte på mig själv.

Jag gjorde ju något bra. Det var struligt hemma och detta gav mig en känsla av att jag kunde ta hand om mig själv. Jag tjänade mina egna pengar.

När jag var 14-15 år började jag festa mer och ta droger oftare. Jag vet inte om jag sålde mig för att ha råd med droger, eller om jag tog droger för att kunna sälja mig.

Jag var ofta rädd, men drogerna och bristen på respekt för mig själv gjorde mig totalt likgiltig till allt som hände. Männen kunde vara aggressiva. Ibland blev de våldsamma och det hände att jag blev våldtagen och att de inte betalade.

Inte likgiltig från början
Jag var inte likgiltig från början. Första gångerna var jag så arg. Men när jag pratade med männen som jobbade på klubben där jag dansade så sa de bara att en hora inte kan bli våldtagen.

Det var efter en sån stökig kväll jag träffade Frank. Han tog med mig hem och plåstrade om mig. Han var förbannad på de på klubben som inte tog hand om sina tjejer. Han lovade att han kunde skydda mig, hålla mig trygg. Vi skulle göra varandra "tjänster". Så jag gick inte tillbaka till klubben utan började ”jobba” för honom istället. Han fixade kunder till mig och han hade olika lägenheter där vi kunde vara.

Jag var i femtonårsåldern och såg inte äldre ut än jag var. Det var det som många män gillade. Jag hade inte lärt mig om min egen sexualitet innan männen utnyttjade mig för sin. Min kropp var inte min längre. Jag gjorde skillnad på mig själv och min kropp för att överleva. Men minnen lagras i kroppen, den minns mer än hjärnan.

Även om jag intalade mig att jag gillade det jag höll på med mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag slutade gå till skolan, tappade kontakten med många av mina vänner och det var svårt att hålla kolla på alla lögner. Jag levde ett dubbelliv. Ingen från mitt vanliga liv visste någonting om klubben eller Frank.

När skulle jag komma ifrån helvetet?
Jag var hos Frank några gånger i veckan, ibland mitt på dagen och ibland hela nätter eller helger. Vi var några tjejer där. Jag var nog den yngsta av oss, men ingen var nog äldre än tjugo.

Det tog inte lång tid innan Frank också blev aggressiv, våldsam och krävde mer och mer. Jag tror att han till och med fick mer betalt av männen om de fick lov att vara lite "hårdhänta" med oss tjejer. Han tog hand om alla pengar och betalade oss i stället med sprit, droger och "beskydd" som han sa.

Där var jag från och till i tre år. Jag slutade tro att jag någonsin skulle komma ifrån Frank och helvetet. Jag började tro på honom när han sa att det enda jag var var en hora och att jag inte var värd något utom för honom. Jag var hans, tillhörde honom. Jag har alltid varit självständig och stark men nu var jag beroende. Jag var tyst för att jag var rädd, det hände att jag försökte ta mig därifrån, men han hade kontroll och hittade mig, hotade mig och så var jag tillbaka.

Jag började ett nytt liv
Frank var tungt kriminell, han åkte fast för något som inte hade med tjejerna i hans lägenhet att göra. Han fick ett långt fängelsestraff. När jag hörde om det stack jag från stan, jag var självständig igen och försökte få kontroll över mitt liv. Började på en skola, träffade nya vänner. Men jag hade många djupa sår. Jag bytte liv och pratade aldrig med någon om min historia, jag hade alltid ögon i nacken var alltid redo att fly.

Det gick fem, sex år innan jag hörde ifrån Frank igen, jag var tillbaka i min gamla stad när han ringde min mobil. Jag vägrade att hamna i hans våld igen, packade min väska och flydde från allt en gång till.

Min kropp är min
Denna gång fick jag genom en kvinnojour kontakt med en organisation som heter PRIS, Prostituerades Rätt/Revange I Samhället. De hjälpte mig att få plats på ett skyddat boende för kvinnor. Därifrån byggde jag upp mitt liv.

Nu är jag trött på att vara rädd och tyst. Jag pratade med de andra i PRIS och några vänner. Och så började jag skriva detta.

I dag är jag 25 år. Jag är drogfri och jag säljer inte min kropp – och jag är fri från Frank och männen som utnyttjade mig. Men jag har många ärr och sår. Ständigt är jag beredd att fly om det skulle behövas och det är jobbigt att gå runt med den känslan. Jag får hjälp att förstå och att läka. Nu vet jag att min kropp är min och att ingen kan äga mig. Och att det som hände mig inte var mitt fel utan att jag blev utnyttjad."

Allt det här hände alltså ett svenskt barn (myndig blir man vid 18 års ålder), här i vårt trygga land - och det var svenska män som köpte och våldtog henne.
Varför?

/Emma

Helig trumma från Jokkmokk

2010-05-01T12:11:00.000-07:00

Har du funderat på att bygga dig en trumma?
En trumma att sjunga med i skogen, resa med trumslagen, hjärtslagen, trumma dig hel, trumma hela vår jord...

Jag ville gärna bygga en trumma. Men tid och plats och liv blev inte så i alla fall - vilken tur!
För uppåt fanns det redan en dröm, en vind, en tanke om en trumma som väntade på att byggas just åt mig.

I min väg kom en kvinnlig trumbyggare, konstskapare, lyssnare...
Det var mycket viktigt den här gången att min nya trumma skulle byggas av en kvinna. För en kvinna.

Den sjunger så vackert.
Den talar till mig och känns så bra i handen.
Den bär minnen, hemligheter, heligheter...

Den är ny kraft för mig.

Se fler trummor byggda av Gun Hofgaard på http://www.ge-hofgaard.se
...och mycket annat!

Tack Gun.

/Emma

Bilderna är från Guns hemsida, det är inte just min trumma.

Att se sig själv (i tidningen Hälsa)

2010-04-27T06:20:00.000-07:00

Så kom jag med till sist då, i majnumret. Bilderna som togs i höstas kan väl lika gärna tas för tidig vår...

Och det är så bra - att se sig så där på håll, med lite distans.
Jag säger där i tidningen att jag har det väldigt bra. Och det har jag ju... men sanningen att säga har jag nog varit lite gnällig på sista tiden.
Jag gjorde en axeloperation som gick si sådär. Och en hel del smärtstillande har det varit några månader - men satt i perspektiv är det ändå en fjärt i rymden.

Ingen kroppslig smärta klår den själsliga. Jag har det bra.

Ibland behöver man en spegel som hålls upp så att man kan se sig själv klart och tydligt. Det är viktigt när chansen ges - titta inte bort. Titta ordentligt så att du vet vad som ska putsas bort, vad som ska behållas och vilken glans som behöver putsas fram.

Gör dina medvetna val.
Eller som det står i Lao Tzus "Tao Te Ching":

Must you value what others value,
avoid what others avoid?
How ridiculous!

/Emma

Köp gärna min bok "så mycket stolthet man har råd med" genom förlaget, www.trombone.se

Rädda gammelskog!

2010-04-23T06:55:00.000-07:00

Du vet väl att Du enkelt och gratis kan hjälpa till att rädda Sveriges gammelskog?

Gör detta till Din startsida http://ettklickforskogen.se/ och klicka gratis varje dag så skänker sponsorerna pengar till nästa inköp av hotad skog.

I riktigt gammal skog lever arter som inte trivs på andra ställen. Vill vi bevara vår biologiska mångfald måste vi också bevara den gamla skogen - hjälp till!

/Emma

Skönhet enligt normen

2010-04-22T02:17:00.000-07:00

Nu ska man vara vårfin och vårfräsch och kanske vårflirtig och vårpigg.

Så i vems ögon ska vi vara fina?
Vem betraktar oss?
Vem dömer oss?
När vi betraktar oss själva, vem har lärt oss normen för skönhet, vems glasögon sitter på min näsa och får den att rynka sig?

Normen för skönhet växlar genom åren, ser olika ut i olika kulturer och varierar för olika åldrar.

Kanske ser jag piggare ut med mascara - men duger jag inte som jag är då? Om jag nu inte ser piggare ut än så här, är jag inte ok då?

"Någon" har bestämt att man ska ha färg på ögonfransarna, lagom mycket fett i byst och runt midjan, si och så långa byxor och så och si färgade läppar...

Jag vet hur jag blir mer attraktiv utseendemässigt, men jag vet inte längre hur det känns att vara lika mycket värd om jag skiter i allt det där. För jag dömer mig själv enligt normen för skönhet, lägger ett värderande i mina egna ögon när jag ser på mig själv.

Kanske borde jag istället för att tänka på att håret ser lite fett ut tänka: om jag vill passa in i normen vad gäller skönhet i vårt samhälle borde jag ha tvättat håret i morse.
Plötsligt har jag ett val istället för att döma och jag är alls inte säker på att jag vill passa in i någon norm, bestämd av "någon", bedömd av andra för mitt utseende.

När vi ser någon med mycket trånga jeans och lite pösande mage kan vi tänka - om den personen vill passa in i normen för skönhet i vårt samhälle borde den ha andra byxor.
När någon med ett iögonfallande födelsemärke i ansiktet möter oss kan vi låta bli att döma enligt någon skönhetsmall vi blivit påprackade och istället tycka att den här människan är fri och cool som inte tar bort det snarast med laser.

Att döma andra är att separera mig från dem, att påpeka att jag av något ytligt skäl skulle vara lite bättre.
Att döma andra efter utseendet är att låta min rädsla för att inte följa normen synas.

Att ständigt gå och fundera på hur jag eller andra ser ut är ett sorgligt exempel på hur vi uppfostras efter normer och värderingar som vi egentligen inte skriver under på.
Kan man inte befria sig själv kan man i alla fall befria människorna man möter och visa sant intresse för deras person - då är det troligast att man också får se deras riktiga, inre skönhet visa sig.

/Emma

Grönsaker i parketten

2010-04-18T11:21:00.000-07:00

Ah - vår!

Det kliar lite i fingrarna. Tar med sonen och botaniserar bland fröpåsarna...
Resultatet blir tomatfrön i en big-packlåda, en liten plastdrivbänk med rädisor och gräslök och blommorna från frö som är BARA hans.

Nu går vi varje dag och kikar: Titta, första grodden! Åh, ett litet, litet blad!
Är det varmt, är det vattnat, är det för soligt..?

Vi är lika fascinerade av denna fantastiska växtkraft både två. Lite därför var det väl som granen stod kvar så länge efter julen - det växte ju skott! 15 centimeter långa åt alla håll och kanter. En dag skulle den ut men när pyntet var borta blev det liksom ännu mer fantastiskt - det står ett träd och växer i mitt vardagsrum!
Den fick växa ett tag till.

Man får ta grönsakerna efter säsong så att säga.
Och naturligtvis är jag inte så galen att jag bryter upp parketten... men en liten champinjonodling i garderoben är ju inte fel.

/Emma

"Fritt val" - ja, för den som köper sex

2010-04-10T10:04:00.000-07:00

Men det "fria valet" att sälja är en myt om man betänker att de flesta börjar prostituera sig i 14-årsåldern, både i Sverige och internationellt.

Det 14-åriga barnet har naturligtvis ingen aning om konsekvenserna. Det 14-åriga barnet har inte utvecklat sin egen sexualitet.
I Sverige har 80% av ungdomarna med prostitutionserfarenhet varit utsatta för sexuella övergrepp.

Så det "fria valet" har bara könsköparen, han med pengarna och makten.
Han som väljer att utnyttja ett barn som redan vet att det inte duger till något annat. Ett barn som alltför ofta stänger av kropp och själ och fortsätter sälja sig i vuxen ålder.
Ett barn som helt enkelt fortsätter göra det som vuxna lärt det - att finnas till hands så att andra kan få utöva sitt fria val.

Läs källor och mera på http://www.kvinnofronten.nu/arsmote2010.htm#prostitution2010
- kopiera till din webbläsare.

/Emma

...no time for love?

2010-04-03T12:05:00.000-07:00

Madrid/Törnqvist

This starry bright night when I´m doing
my usual stroll
I guess all I get from this childish game
is a cold
But your window`s still lit up, I´ll wait
here and see
if I might catch a glimpse of that shadow
that keeps hunting me

The moon´s big and bright and he´s
quietly watching the scene
of the girl with her heart in her hands
and he knows what it means:
That it´s springtime again, and the foolish
are thriving
this is no time for reason, and probably
no time for love

Give me no answer, give me no truth
Just give that the light won´t go out
And I´ll be quite content, and indulge in the
scent
from the lilacs, who kindly are telling me
not to dispair

This starry bright night when I realize it´s
time to go home...
to go home.

/Emma

Så det du vill skörda

2010-03-30T23:58:00.000-07:00

Snabbt gick det när snön väl började smälta!
Vintergäck och snödroppar, krokus och tulpanknoppar...

Hög tid att så de frön som ska bära blommor och frukt i sommar. Hur vill du att resten av ditt år ska se ut?
Jorden har väl förberetts av vintervilan, nu ska planerna och önskningarna för resten av året ges konkret form och sättas ord på.

Ta en stund och fundera på vad du önskar. Gå ut i naturen om du kan, eller hitta ett träd eller en jordfast sten att tala till. Lägg ner en frukt, knäck ett ägg eller plantera symboliska frön för dina förhoppningar och drömmar.
Tala högt! Till den andliga sfär du har förbindelse med eller vänd dig helt enkelt till universum - uttalade böner blir hörda.

Jag önskar en varm och glad sommar. Jag önskar mig hel. Jag önskar att jag får mycket kärlek och får ge ännu mer.

Men tänk igen vad du ber om. Du kan få det på ett oväntat sätt, eller: universum ger det du behöver, inte nödvändigtvis som du vill ha det.

Att fira vårens dagjämning och våren själv är gammal sed. Nu kläds den i påskskrud och det må vara hänt - äggen bär ju helt sant på Det Stora Mysteriet.

/Emma

Guds innersta väsen feminint inom islam

2010-03-26T02:22:00.000-07:00

Läser en fin liten utgåva med Rumis poesi (en sufier/islamsk mystiker). Den heter Vassflöjtens sång och något väldigt bra är det inledande förordet och de förklarande noterna - ah, ett ljus går upp...

Bland annat lär jag mig att "begreppet al-zat, vilket betecknar Guds innersta väsen, är feminint och att denna benämning kom att utvecklas i ibn al-Arabis läror. Hos ibn al-Arabi förkroppsligas Guds innersta väsen i en kvinnogestalt, persiskan Nizam..."

Läs boken! Översatt av Ashk Dahlén.
Förutom en ingång till förståelse för islam och sufismen ger den en fantastisk möjlighet att svepas med av Jalal al-din Rumis andliga kärlekspoesi.

/Emma

Dance your ass off!

2010-03-19T04:07:00.000-07:00

TEALOGERNA bjuder in till Gudinnevecka i Stjärnsund, 21-25 juli.

Årets tema är Gudinnans dans och människans rörelse genom tiden

Ur programmet: Bronsålderskvinnans dans, Japansk Gudinnedans, Cirkeldans, Dervishdans, utställningar, uppträdanden, Bollywood, egyptisk tempeldans och mycket mer.

Fullständigt program och alla praktiska upplysningar på www.tealogerna.nu

/Emma

Kärleken i religionen

2010-03-17T12:32:00.000-07:00

Kärlekens religion står vid sidan om varje trosbekännelse.
Ty de som älskar Gud har ingen annan konfession än Gud allena!

Jalal al-din Rumi, sufisk poet. Denna islamske mystiker skriver också:

Förutan kärleken, förutan kärleken har vi inget annat verk!

Ren kärlek och medkänsla strålar obehindrat från oss och mot oss när vi står i harmoni med Moder Jord och Det stora mysteriet skulle jag säga.
Moder Teresa uttryckte det så här:

Vi längtar alla efter himlen, där Gud finns; ändå står det i vår makt att vara i himlen hos Honom i just detta ögonblick. Men att vara lycklig hos Honom nu innebär att:
Älska som Han älskar,
Hjälpa som Han hjälper,
Ge som Han ger,
Tjäna som Han tjänar,
Rädda som Han räddar,
Vara hos Honom dygnet runt,
Beröra Honom i Hans beklämmande förklädnad.

Dalai Lama har skrivit att en av de böner Hans Helighet tycker bäst om lyder så här:

Så länge rymden finns,
Så länge kännande varelser finns,
Finns också jag
För att hjälpa, för att tjäna
För att bidra så gott jag kan.

Liksom buddisterna tror jag att varje människa bär ett diamantmedvetande. En motsvarighet till "ett hjärta av guld". Frågan är bara om vi är villiga att putsa tills diamantens glans kommer fram, ge vårt eget hjärta av guld en chans att skina?

Kan vi följa Bodhisattva Tokmay Sangpo:

Om den inre fienden, hatet, inte tämjs,
vinner de yttre fienderna i styrka när man försöker tämja dem.
Därför är det de visas vana att tämja sig själva
genom de krafter som kallas kärlek och medkänsla.

Gudinna, stå vid min sida, öppna mitt hjärta och gör mig tillräckligt vis.
/Emma

Barnen

2010-03-12T02:29:00.000-08:00

En del har svårt att umgås med barn.
Kanske har de svårt att umgås med människor helt enkelt. När man är med barn blir allt så påtagligt - man måste vara här och nu, precis som man är, annars blir det inget möte, ingen kommunikation.

Oftast är det jag som är stressad om mötet uteblir. Jag som går på i min egen värld utan att se barnet, utan att ta den hänsyn jag skulle till en vuxen.

Men när vi gör något tillsammans och tankarna inte är på vift, uppstår den mest fantastiska känsla. En känsla av samhörighet, lugn, kärlek och mening.
Just då finns inget viktigare i livet, kanske finns det helt enkelt inget viktigare över huvud taget.

"Oförståndigt nog delar vi in uppväxtåren i olika mognadsstadier. Det finns inte något sådant som tillfällig mognad, ingen åldershierarki, ingen högre eller mindre grad av smärta och glädje, hopp och förtvivlan.
När jag leker eller pratar med ett barn förenar sig ett ögonblick av mitt liv med ett ögonblick av barnets liv, och dessa båda ögonblick har samma mognadsgrad."
Janusz Korczak

Dessutom sticker ungarna hål på mitt ego och får mig att skratta - det är skönt med någon som ser livet från ett annat håll. Ett helt annat håll - men lika giltigt.

/Emma

Internationella kvinnodagen

2010-03-07T23:57:00.000-08:00

Visst finns mycket att göra innan relationerna, samhället, nationen och världen blir jämställda.
Var och en får ta en liten bit i sin närhet som man faktiskt kan påverka och kolla läget. Hur ser det egentligen ut på din arbetsplats, i dina relationer - i dina drömmar?

En slant kan ni skänka till www.kvinnatillkvinna.se Plusgiro 901800-3

Den urgamla Gudinnan som dyrkats långt innan en-Guds-systemet kan ni lära känna bättre här www.tealogerna.nu

Kvinnor som kämpar för förändring och upprättelse hittar ni här www.nätverketpris.se

Men i många sammanhang har vi också kommit långt och det är dags att lyfta blicken, att höja medvetandet.
Att fråga sig hur en man ska vara, eller en kvinna, är i många sammanhang ointressant.
Hur ska en människa vara?

Jag tar mig rätten att se bortom kvinna och man, jag frågar mig själv:
Hur vill jag vara som människa?

Det är en lyx att kunna lyfta blicken så för kvinnor runt om i världen.
Det är också vår skyldighet att fortsätta framåt, vi som har möjlighet.

Till sist ett kärleksfullt tack till dem som aldrig vänt mig ryggen: mina systrar.

/Emma

Depression - en dödlig sjukdom

2010-03-04T11:51:00.000-08:00

Efter dagens tragiska löpsedlar om en man som tagit sitt liv tänker jag igen på hur farlig och förminskad depression är som sjukdom.

"Lite deppig" har inget att göra med en riktig depression.
Det går inte att "rycka upp sig".

Förstår man inte det som närstående är det bättre att hålla käften. Och bara finnas där.

Våga se människan som mår dåligt. Precis där hon är. För läget är inte bättre än den människan mår. Våga se det.

Se till att människan får hjälp. Ring varje dag och hör att hon lever. Ta hand om din egen rädsla för döden så att den som är sjuk slipper trösta dig.

Men ändå, om inget hjälper, om den dödliga sjukdomen fick dödlig utgång, unna människan att slippa smärtan.
Om någon dör i cancer säger man "hon slipper i alla fall lida mer". Den själsliga smärtan är lika vidrig som den fysiska - bara svårare att förstå.

Jag är djupt sorgsen för alla som mist sitt liv till depressionen och jag förstår den förtvivlan som anhöriga känner. Men när vi förlorar kampen är det just för att sjukdomen var obotlig. Oavsett om det gäller cancer eller depression.

Efter en svår kamp har någon äntligen fått vila.
Det finns ingen skuld att fördela.

/Emma

Glömt något?

2010-02-25T00:36:00.000-08:00

Med vänster pekfinger.

"Vi drabbas av dolda rysningar och mörka varsel, men vi ser ingen utväg och ytterst få drar slutsatsen att det denna gång handlar om människans sedan länge glömda själ."

Carl Jung

/Emma

Tidningen Hälsa nr 3 - jag är med! Not...

2010-02-16T04:32:00.000-08:00

Om nu allt blir som planerat ska det finnas en intervju med mig i Tidningen hälsa nr 3 som utkommer i slutet av månaden.

Fast inget blir riktigt som planerat ; ) Det blir i nr 5 i maj... hoppas jag.

Då skulle jag naturligtvis vilja skriva en massa intressanta saker här som har med artikeln att göra, men tyvärr blir det lite senare...

I morgon ska jag operera min axel och det är väldigt bra för nu har jag väldigt ont. Men det blir allt att vila från datorsittande också (ett tag...).

En sak vill jag skriva i alla fall om det svåra att inte vilja leva.
Jag tror inte på att leva för någon annan. Därför lever jag inte för barnet - men jag lever ändå på grund av att han lever.

Det är stor skillnad på att ha en anledning att lyfta telefonluren och ringa efter hjälp och att inte ha det.

"så mycket stolthet man har råd med" kan Du köpa via förlaget på www.trombone.se

Och nu kommer våren...

/Emma

Sökmotor skänker bort vinsten

2010-02-14T13:18:00.001-08:00

Har du Google som sökmotor?
Byt till Growyn.

Det är en sökmotor på nätet som ger bort hela sin vinst till bland annat Naturskyddsföreningen.

Byt på www.growyn.com

/Emma

Lex Maria för socialtjänsten

2010-02-11T03:06:00.000-08:00

I veckan har det stått i tidningarna att man funderar på att införa en Lex Maria-lag för socialtjänsten gällande barn och ungdomar.
Självklart är det bra att man blir skyldig att anmäla missförhållanden - men varför ska inte detta också gälla vuxna?

Jag har en fundering som grundar sig i erfarenheter från mitt arbete med hemlösa missbrukare.

Om man har diskuterat LVM (att tvångsvårda någon) för en person och detta nekats pga av ekonomiska skäl och personen inte långt senare dör av sitt missbruk och sina levnadsförhållanden - borde inte detta utredas?
Om vi som arbetar på boendet och ser personen varje dag förespråkar LVM, deras socialsekreterare håller med, men dennes chef säger nej - ska man inte kunna utkräva ansvar för dödsfallet?

I de flesta organisationer och företag utvärderar man och lär sig av sina misstag.
Detta borde i högsta grad anammas av socialtjänsten som arbetar med människor.

Själva boendet har nu flyttat.
19 platser har blivit 69.
Från att ha varit minst två personal på 19 boende ska vi nu kvällar och helger vara tre personal på 69 boende.
Stockholms stad klappar sig själva på axeln då de lyckats i det närmaste halvera dygnskostnaden per plats - att de i samma slag gör det närmast omöjligt att bedriva en meningsfull verksamhet då denna bygger på personlig kontakt och ömsesidigt förtroende nämns inte.

Allt är nytt och det är en smått kaotiskt inkörningsperiod förstås - men bemanningen är tyvärr inte tänkt att öka bara för att flyttlådorna töms.

/Emma

Sprutbyte till narkomaner

2010-02-08T03:24:00.000-08:00

DN 8/2.
"Narkomaner får sprutbyte trots M-nej"

"Min bedömning är att vi kan få majoritet även om Moderaterna röstar nej", säger Folkpartiets landstingsborgarråd Birgitta Rydberg.

Det får vi verkligen hoppas.
Sprutbyte ska inte blandas ihop med en liberal syn på droger.
Sprutbyte är en hälsoåtgärd som sparar liv och lidande (och pengar då samhället slipper dyra bromsmediciner och kostnadskrävande vård).

Det skulle onekligen också bli säkrare för de som arbetar med missbrukare om färre smittades med hepatit och HIV.

Ett argument mot sprutbyte har varit att det skulle vara som att acceptera missbruk.
Men här ska ni får höra: Sprutnarkomaner är inga småungar födda i går - de VET redan att missbruket är skadligt...
Helt oavsett hur många pekfinger vi svänger med i luften.

Att minska smittspridningen av livshotande sjukdomar är ren medmänsklighet - vart enda liv är värt att skyddas, inte bara ditt och mitt.

/Emma

Fina fisken

2010-02-06T02:56:00.000-08:00

Extremt lättlagat! Recept ur Anna Bergenströms "Annas mat".

Annas saffransfisk

Räkna 400g fryst fisk för 4 personer (lite snålt/E). Observera att just den här bjudrätten blir allra bäst med fryst fiskblock - det låter egendomligt, men så är det...

Placera det hårdfrusna fiskblocket (fisken ska inte tinas) i trång smord form.
Häll i en liten kastrull 3 dl grädde, 1/2 paket (1/4 g) saffran, 1 kryddmått papkrika, 1 tsk söndersmulad dragon, 1 knapp tesked salt, några tag med svartpepparkvarnen. Koka upp detta som hastigast och slå över fiskblocket.
Sätt formen i 200-225 graderugnsvärme i 40-45 minuter.
Servera den läckert gula fisken med t ex kokt potatis och små gröna ärtor.

/Emma

Kahlil Gibran

2010-02-02T03:44:00.000-08:00

En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
"Tala till oss om Barnen."

Och han sade:
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig självt.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar,
ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus som ni inte
kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem,
men sök inte göra dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte
hos den dag som flytt.

Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut
som levande pilar.

Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han
böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå
snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen som flyger, älskar Han
också bågen som är stadig.

Dikt av Kahlil Gibran i Profeten.

/Emma

Fullmåneceremoni

2010-01-30T10:42:00.000-08:00

Fullmåne. Full kraft.

Solen var röd när den gick ner bakom gården och vi mötte skidåkare på väg hem.
Men vi svängde upp i skogen och pulsade bort från väg och stängsel, följde rådjursstigen och stannade vid bergskanten med den vida utsikten.

Vem gräver i myrstacken, vems klor gör sådana märken?

En eld. Att värma kängor, händer och trummor vid.
Vi kallar sex riktningar - jag, Korpsyster, Bror och Syster. Vi kallar och ställer oss i harmoni med universum, med det stora mysteriet.

Vi ljudar runraden som spelar oss spratt.
Vi trummar, skallrar, sjunger vilda gallrar. Kontakt med Modern och Vargen. Vi samlar kraft, vi tar kraft, vi skickar full styrka till vargstammen att leva vilt och friskt i vårt land.

Vi hyllar diserna och det spirande under marken... alverna glädjs med oss.
Vårglädje! Gåvor till elden, en bön.

Runpåsen kommer fram. Samma igen - fatta nu då Emma!

Och månen kommer... Röd och klädd i molnslöjor med stjärnor ovanför. Gammelmor med minnen.
En mugg kaffe och en smörgås. Kalla tår.

Vi samlar oss. Tackar rimtursarna. Tackar de vi kallat. Tackar de vi inte kallat som kommit ändå. Dags att släcka elden. Dags att lämna platsen.
Ett skratt, en skatt, en ny vår - vad bär den med sig?

Vem vet.

/Emma

Kvällens sista tanke

2010-01-27T11:44:00.000-08:00

Om tillfälle ges brukar jag prata lite med Gudinnan innan jag somnar.

Tacka för dagen. Det blir mest så faktiskt.
Om jag pratar högt till någon blir jag tvungen att tänka igenom, ha lite distans.

Nog var jag fånig som skrek åt barnet när tålamodet tog slut. Barnsligare än en femåring.
Jag kan be om att klara liknande situationer bättre i framtiden. Jag delar med mig av intentionen och tar den på allvar.

Jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har en partner som är lugn och trygg. När jag blir lite avig och säger att jag känner mig orolig, svarar han bara "Jag förstår det".
Det kommer andra dagar när jag är kärlek ut i fingerspetsarna. Det kommer andra dagar när jag bara vill gråta. Han vet bättre än att döma det ena framför det andra. Han bara bekräftar mig som jag är.

Jag kan be Henne om styrka inför något speciellt, att gå vid min sida.
Men även de dagar när vi trillar i säng samtidigt och slutkörda tänker jag kort igenom dagen.
Jag försöker vara nöjd om jag gjort mitt bästa. Om jag fortsätter i rätt riktning fast målet är långt borta.

Mina sista tankar blir över tre bra saker som dagen hade med sig.
I dag toppar middagen med maken och femåringen. Vi åt världens godaste hemsnickrade pytt-i-panna (öhh, barnet åt mest potatis) och satt och pratde länge tillsammans om resor vi hoppas kunna göra någon gång...

Vi satt i den där stillsamma vardagslyckan. Vi rullade utan ansträngning med världen, till Gudinnans och universums förtjusning.

/Emma

"Som en pascha"

2010-01-26T04:56:00.000-08:00

DN söndag 24/1 2010.

Svante Tidholm har gjort en dokumentär om en bordell i Köln.
Sonia, en ung prostituerad rumänska, menar att hennes jobb är viktigt, enligt henne förhindrar det många våldtäkter på gatorna.
I Rumänien har Sonia blivit våldtagen sju gånger.

Vem har sagt till henne att det är hennes sak som offer att återigen bli ett offer för att rädda andra?
Jag förstår att hon behöver göra sitt genomlidna helvete förståeligt, kanske till och med få ett uns av mening, genom att försöka hitta någon slags logik.

Men sanningen är förstås att hela ansvaret på män som våldtar ligger på dessa män.

"..män redan som barn får lära sig att hålla undan sina känslor, inte gråta. Den här grundkänslan av... ensamhet försöker männen bryta."

Genom att köpa sig en stund av makt. För det är bara i uppenbart överläge män vågar vara sig själva, eller?

Svante vill tydligen ha sex oftare än sin partner.
- Jag tror att problemet är vanligt och ville ta ned min fråga till en vardaglig nivå, förklarar han.

Vad detta problem har med prostitution att göra förstår jag inte riktigt.
Det här är väl något man pratar med sin partner om - inte går man ut och köper en annan människa...

För den delen kan jag efter en helt ovetenskaplig enkät i bekantskapskretsen säga att kvinnors "huvudvärk" är ungefär lika vanlig som männens "jag måste sova, ska upp och jobba i morgon".

Om sex och närhet ska man öppet prata med sin partner, så tar vuxna människor ansvar för sig själva och sin relation.
Tyvärr är majoriteten av torskar i Sverige gifta eller sambo och har barn ( http://www.stockholm.se/prostitutionsenheten )så "vuxenheten" har väl inte slagit igenom riktigt.

Men sex i sin relation och könsköp är två olika saker att diskutera, vilket ägaren till bordellen i Köln beskriver så här när Svante frågar hur det skulle kännas att tvingas sälja sin egen kropp:
"Män säljer inte sex, män köper sex."

Ja, så länge vi behåller en patriarkal könsmaktsordning.
Men när den bryts kommer också den fjortonde mannen, i Sverige har var 14:e man köp kön (Nordic Gender Studies)att tvingas ta bort skygglapparna och se sina "köp" som människor - och inse vad det betyder också för sig själv att vara människa.

/Emma

Sorg

2010-01-22T11:54:00.000-08:00

Det har inte varit så många dödar i mitt liv. Kommer väl fler med åren.

Men på 18 månader har jag fått uppleva två.
Den första fick mig att tappa fotfästet och förståelsen.
Den andra lämnade mig i trygg förvissning om att allt var som det skulle.

Nu vet jag att ingen relation har gått förlorad, de har bara förändrats. Mycket tid vid den första graven gick det innan jag kunde se det.
Innan jag kunde lyssna. Innan jag hörde.

Jag undrade varför han var borta och jag kvar. Han svarade:
"Du måste förstå att allt är ett. Så länge ditt hjärta slår, slår mitt hjärta."

Om jag bara stillar mig och känner mitt hjärta slå så vet jag att det är sant.

Men innan jag kunde lyssna var jag vilse i verkligheten.

Följande dikt av Henrik Hallgren fanns publicerad i Mimers källa, höst & vinternumret 2009.

Sorgens beröring

Sorgens beröring
Att du lämnat oss.
Sorgen
För några en tsumani
Som kastar allt överända
Som raserar, som skakar livet, hårt och smärtsamt.
För andra, en tyst viskning i hjärtat
Av tomhet och saknad.

Sorgen griper oss, klöser oss, smeker oss
Håller om oss, berör oss.

Sorgen pekar mot allt det vackra som varit.
Sorgen minns alla varma skratt, alla nära stunder.
Sorgen finns för att kärleken finns.

Sorgen. En spegel för vår egen dödlighet.
Allas vår resa i livets och dödens stora hjul.
Din kropp är aska nu, snart tillbaka till jorden.
Genom dig skall tusen blommor blomma, genom dig
Skall livet åter spira.

Du är borta nu, ändå är du här.
Genom minnenas band formar vi en ring
Av gemenskap.
En ring där du alltid har en plats.

Sorgens beröring.
Som en tsunami.
Som en stilla viskning i hjärtat.

/Emma

Leva i andra hand

2010-01-19T12:34:00.000-08:00

Att inte vara hos sina barn

när de är små

är som att be någon

gå på bio åt sig.

Gunnel Linde

/Emma

Störande uppförande?

2010-01-18T12:07:00.000-08:00

Stör du dig ibland på att berusade människor raglar runt och sjunger på förortstorget nära Systemet?

Stör du dig på att drogpåverkade människor står i sin egen värld och knäar just där du tänkte gå?

Stör du dig på att hemlösa tigger på stan?

Jag stör mig extremt mycket på att någon år efter år får leva i missbruksmisär utan att någon lyckas hjälpa dem.
Jag stör mig väldigt på att vi i det välmående Sverige fortfarande har människor som sover på gatan.

Men nu finns de alkoholister, narkomaner och hemlösa så då ska de banne mig synas också.
Bättre ställt är det inte här i landet och då ska problemen också synas där vi sätter våra fötter och ligga i vårt knä så att vi inte glömmer.
Så att vi inte väljer att blunda.
Så att vi inte har valet att titta bort.

Så här ser det ut i Sverige i dag - vad tycker du att vi ska göra åt det?

/Emma

Mamma, det ligger någon på marken!

2010-01-13T11:50:00.000-08:00

En sen eftermiddag innan jul var jag på väg till affären med den krassliga femåringen i vagnen.
Han hade en annan utsikt än mig och när jag travar förbi busshållplatsen säger han:
- Mamma, det ligger någon på marken.

Jag såg bara ryggarna på ett tiotal människor som väntade på bussen. Men när jag böjde mig till hans horisont såg jag att han hade rätt, det låg en man på marken mitt i busskuren. Bredvid stod människor som antingen tittade bort eller tittade på - ingen gjorde något.

Jag suckade en smula, någon ängel är jag förvisso inte och en smula bråttom hade jag. Men man lämnar inte en människa på marken heller så jag parkerade vagnen några meter ifrån och satte mig på huk. Mannens ögon var slutna och han låg stilla.
Jag började tala till honom, fick knuffa lite lätt på axeln och efter ett tag fick jag någorlunda kontakt. Jag frågade om jag skulle ringa ambulans men han avböjde trots blodet i ansiktet. Systemkassen och mannens skick tydde på missbruksproblem.
Upp till sittande ville jag i alla fall ha honom och se att han kunde sitta själv. Efter ett misslyckat försök fick jag hjälp av en man - det var bara denna man under hela tiden som gjorde någon ansats att hjälpa till.

När den blodiga mannen satt säkert själv och visade att han inte ville ha mer hjälp tog jag tag i vagnen och skulle gå. Då kom en av de äldre åskådarna fram till mig.
- Har du någon med honom att göra?
Jag förstog inte vad han menade.
- Har du något med honom att göra?
Nu förstod jag, nej, kunde jag meddela, mannen var för mig obekant.
- Du ska ha mina komplimanger för vad du gjorde, sa han och skakade min hand.

Inte förrän jag vänt mig för att gå kom orden i fatt mig, så jag vände mig till de som stod där och sa:
- Vi har alla med honom att göra.

Vad är det som gör att vi kan se en människa på marken utan att agera?
Jag tror att man inte vågar, är rädd. För det är väl inte så illa att man kan se någon ligga på marken utan att reagera?

Det är inte svårt. Det är inte farligt. Inte ens om det inte är farbror Svensson.
Börja med att tala - rör inte och kom inte för nära.
Får du ingen reaktion fortsätt tala och ge människan en vänlig knuff.
Får du inte kontakt - ring ambulans.

Ge hjärt-lungräddning. Om du av någon anledning inte vill ge mun-mot-mun så gör i alla fall hjärtkompressioner.
Det är bättre att göra något än att inget göra!

Men för det mesta snackar man en stund, ser till att människan är ok och skiljs sedan åt.
Hade jag legat på marken hade folk rusat dit för att hjälpa. Impulsen är att hjälpa, låt ingens utseende komma emellan.

Jag frågade barnet senare om han tyckte att situationen varit otäck. Det tyckte han inte. Han föreslog att mannen kanske kunde få bo på boendet där jag jobbar eftersom han såg sjuk ut.
Det enda som var otäckt, sa femåringen, var att när jag såg hur sjuk han var började jag tänka på att jag också ska dö.

Är det därför vi människor är så rädda? För att vi ser oss själva i utsatta människor och klarar inte tanken på vår egen förgänglighet?

Det vore bättre om vi vågade se som barnet. Våga säga till. Vågade känna efter och vågade sätta ord på känslorna.
Och glömde allt för en stund med glass och tecknad film i en varm famn eller filt.

/Emma

Och vänta er ingen tacksamhet (men kanske en uppfriskande utskällning som visar att människan är vid god vigör) - man bryr sig inte om för att få diplom. Man bryr sig om därför att det är människans sanna natur.

Det här nya året

2010-01-11T02:05:00.000-08:00

Det här nya året har börjat med en fantastisk vinter. Till och med här i Stockholm.

I dag är det soligt, klart och kallt. En promenad på en frusen sjö gjorde mig så glad över vintern. Snö och rimfrost, solen i trädtopparna och jag - jag finns här i allt detta. En gåva från Skade där kylan väcker slöa tankar och skönheten värmer hjärtat. Och jag blir lugn i hela mig.

Sådana stunder behöver man varje dag. När inga tankar mal och jag bara är. Här. Där jag är.

En grå och fuktig dag kanske man behöver hitta lugnet någon annanstans. I ett hett bad. I ett långt telefonsamtal med en vän. I att lugnt och långsamt städa ur det där j-vla köksskåpet som samlat damm och fett så länge. Om jag vet att jag har tid blir det till vardagsmeditation. Och vad glad och nöjd jag är när det är klart.

Att leka med ett barn. Att tända ett ljus. Att titta på trädet i vardagsrummet som vi klätt fint (den får stå ett tag till).

Den lugna stunden när världen får vänta. Eller är det kanske just då jag verkligen är i samklang med världen?
Jag lovar mig själv många stunder av inre lugn under 2010.

/Emma

God Jul

2009-12-23T12:22:00.000-08:00

Vintersolståndet firade jag först ensam i en snödriva i skogen. Mjukt, kallt och talande med stjärnorna. I morgon, på julafton, firar jag det vidare med familjen.
Jag lånar ett stycke av Jörgen I Eriksson om julen.

Jule månad var i den gamla tideräkningen årets kortaste månad – bara några veckor lång runt vintersolståndet. Dit är det bara en vecka kvar och jag antar att vi ses inne i markerna då för att ceremoniellt hylla solen och önska Moder Jord Ár ok fridr, dvs god årsväxt och fred, frid, fröjd. Denna formel - Ár ok fridr- är den nordiska andliga traditionens motsvarighet till navajoindianernas hozho, dvs ett eftersträvansvärt tillstånd av harmoni och balans. Den runa i utharken som i sig innefattar och sammanfattar detta begrepp är den sjunde runan – Wynja. Sju-talet är ju ett starkt magiskt laddat tal. Det innefattar de fyra huvudriktningarna öster, söder, väster och norr samt zenith och nadir och även själva centrum, som är den sjunde riktningen.

Ár ok fridr har också med själva julfirandet att göra. Det gamla uttrycket var att dricka jul. Och vem drack man det heliga mjödet eller ölet till? Jo, julens gudomliga väsen – Jolnir. Och Jolnir är som ni kanske känner till ett av Odens över 200 binamn. Låt oss alltså även detta år höja våra heliga bägare till Jolnirs och Moder Jords ära. Jag föreslår dessutom en hyllningsskål för alla rimtursar med förhoppning om att de ingriper för att bromsa den pågående, och i alla fall delvis människoskapade, uppvärmningen av jordens klimat. Om rimtursarna återtar sin ursprungliga roll i skapelsens kosmiska dans kommer detta att hjälpa till att återskapa harmoni och balans för Moder Jord.

www.norrshaman.net
jorgen.i.eriksson@bredband.net

Ár ok fridr!
/Emma

Hanna Hellquist krönikerar

2009-12-19T12:48:00.000-08:00

I gårdagens DN skrev Hanna om hur man förändras någon gång vid 12-13 år. (Kanske ännu tidigare tror jag.) Hon funderar över hur förhållandet till den egna kroppen och hur man ser på den förändras.

"Försöka förstå varför man slutar titta med sina egna ögon och börjar titta med andras."

Jag tror det är huvudet på spiken - precis vad som har gått galet och vad vi faktiskt kan rätta till.
All onödig oro och ängslan för vad de andra ska tycka. Rädsla är ett trångt fängelse.

Att vara trygg i sig själv är motsatsen.
Att vara sig själv.
Att våga vara.

/Emma

Två år nykter - innan Herr H får hjälp

2009-12-17T03:56:00.000-08:00

Herr H där jag jobbar har mardrömmar.
Herr H har minnen från ett krig.
Herr H har posttraumatiskt stressyndrom.

Ibland vaknar Herr H av att han skriker. Herr H dricker för att kunna sova. Herr H dricker för att orka. Herr H dricker säkert av en massa anledningar jag inte känner till.

I Stockholm finns proffessionell hjälp att få - vilken tur! Här finns specialister på just trauman, tortyr och minnen som förföljer.
Men innan Herr H som är hemlös och missbrukar alkohol får hjälp skall Herr H vara dokumenterat nykter i två år. I två år.

Men man kan väl inte vara i aktivt missbruk och klampa in till en psykolog?
Jo. Herr H skulle inte vara berusad när han gick på besök. Någonstans måste man börja. Fick Herr H hjälp med grundproblemet är han kapabel att dra ner på symptomlindringen.
Jag har också talat med en psykolog som tar liknande uppdrag, innan missbruket är avslutat, det är nämligen inhumant att låta bli.

Nu har Herr H fått sömntabletter istället. Så att han långsamt kan supa ihjäl sig.

I gårdagens DN säger socialborgarrådet Ulf Kristersson (M): De områden vi prioriterar är arbetslösa ungdomar, utsatta barn och hemlösa.

Jag skickar två julklappar direkt till Ulf. Först en så kallad reality-check (det ordet får han nog slå upp). Och sedan ett enormt, vackert paket, fyllt till bredden av varmaste medkänsla (ett annat ord som finns i ordboken).

God Jul Ulf!
Och God Jul Herr H!

/Emma

Herr H heter förstås något annat.

Simon Jensen

2009-12-15T04:00:00.000-08:00

Simon Jensen har utkommit med Skärmen, Trombone förlag.

En grupp unga människor
testade att leva med kärleken som grundtanke.

Ingen av dem har återvänt till civilisationen.

Aj! Den visste var den tog, och läs det här högt för dig själv:

Kontinenterna har sina privata katastrofer.
De ska vi inte lägga oss i.

Köp boken och lär dig vad nirvardag, ordganism och dydlig betyder. www.trombone.se

/Emma

Demonstrera mot neddragningar i socialtjänsten

2009-12-10T00:34:00.000-08:00

Nedanstående inbjudan kommer från Akademikerförbundet, Kommunal och SKTF.
Ses där!

/Emma

Stoppa den hjärtlösa attacken på socialtjänsten! Demonstrera tisdag 15/12. Samling klockan 14.00 på Mariatorget
Ulf Kristersson har sagt att Stockholm ska ha Sveriges bästa socialtjänst. Fina ord minsann. Men enheten för hemlösa går på knäna, jourhavande kurator läggs ner och Maria Ungdom blir av med både metodutvecklare och praktiksamordnare. Hela 124 tjänster ska bort i den redan hårt effektiviserade socialtjänstens verksamhet.

Det är politik som drabbar de mest utsatta. Det är ekonomiskt kortsiktigt.

Och det är hjärtlöst.

Det är dags att säga ifrån. Den 15 decemberklockan 14.00 samlas vi på Mariatorget. 14.30 gårfackeltåget till Södra station där Socialtjänst- ocharbetsmarknadsnämnden sammanträder. Där visar vi de sombestämmer vad vi tycker om kortsiktiga beslut som drabbar de svagaste.

Sprid budskapet. Ta med kollegor, vänner och bekanta.Stå upp för välfärden. Stå upp för de utsatta!

Medkänsla ger styrka

2009-12-01T02:16:00.000-08:00

Ur boken "Om livet och döden", Dalai Lama.

"Jag tror också att ju starkare altruistiska känslor man har för andra levande varelser, desto modigare blir man. Med mer mod är man mindre benägen att känna sig nedslagen och förlora hoppet. Medkänsla är således också en källa till inre styrka. Med ökad inre styrka blir det också lättare att utveckla sin beslutsamhet och därigenom få större möjligheter att lyckas oavsett vilka hinder som kan finnas. Om man däremot känner tveksamhet, oro och bristande självkänsla utvecklar man ofta en pessimistisk attityd. Det anser jag nästan alltid leder till misslyckande. Har man en pessimistisk hållning kan man inte ens lyckas med saker som man relativt lätt skulle kunna uppnå. Är man orubbligt beslutsam kommer man så småningom att lyckas även om det handlar om något som verkligen är svårt att åstadkomma. Också i en konventionell mening är medkänsla viktigt för en lyckosam framtid."

/Emma

Vad gäller Mästaren finns inget som heter avstånd

2009-11-28T12:20:00.000-08:00

Vår japanske chefsinstruktör, vars titel är Saiko Shihan, är en sann förebild.
Jag har haft förmånen att träna för honom både i Japan och på våra årliga europeiska träningsläger.

Saiko Shihan talar inte ofta om filosofi.
Han undervisar karate-do. Han är karate-do.

Han personifierar andlighet genom att vara helt i det dagliga livet.
Saiko Shihan är tekniskt sätt en mästare, men som budoutövare en Mästare.
Vänlig, anspråkslös, tålmodig och inspirerande.

Bäst är det sagt av en klubbmedlem som kom hem från träning i Japan tillsammans med sin sambo: När vi kom hem ville vi bara vara snälla mot folk.

De hade blivit undervisade i karate-do. Genom att träna fysiskt och vara i närheten av Saiko Shihan hade de sannerligen blivit undervisade i den andliga sidan av karate-do.

Jag har beklagat att jag inte haft tid och pengar att vara mera i närheten av vår Mästare. Tills jag läste en buddistisk text. En döende utövare säger att hans Mästare inte behöver tillkallas eftersom "Vad gäller Mästaren finns inget som heter avstånd". I hjärtat är Mästaren och eleven detsamma.

Nu har jag inte kommit så långt på någon väg (do). Men det slog mig att eftersom jag haft förmånen att se en del av Saiko Shihans vishet och välvilja - hur kan det då vara en ursäkt för mig att lägga det budskapet åt sidan på grund av fysiskt avstånd.

När jag har känt i hjärtat vad han vill förmedla är det bara att jobba på. Jag vet hur Saiko Shihan förhåller sig till mig och andra medmänniskor - och dit ska jag sträva. Jag kan inte förvänta mig att han ska hålla mig i handen medan jag utför mitt arbete - och det vore verkligen att svika vår väg att inte försöka.

/Emma

Stöd vid adhd-diagnos

2009-11-22T13:11:00.000-08:00

Senast jag jobbade var inte Lennart kvar.
Jag jobbar på ett högtoleransboende för hemlösa missbrukare med psykiska problem. Lennart hade bott där ganska länge, vi gillade honom allihop.

Lennart hade ingen hyvens uppväxt. Men samhället såg aldrig... eller såg bort.
Ja, ja hur som helst. Så här runt 50 bast fick han sin adhd-diagnos, vilket (som vanligt är) han redan självmedicinerade mot med amfetamin.

Ni kan säkert tänka er själva att det väller upp en hel del känslor när man sedan får medicin efter 20-30 år i missbruk. All ångest över svek man själv begått kliver fram ur dimman och all ilska och bitterhet mot samhällets svek slår till med full kraft... tänk om man fått hjälp för 10, 20, 30 år sedan? Hur annorlunda hade inte livet kunnat bli.

Du själv kanske skulle behöva proffessionell hjälp i den situationen?
Det djupt olustiga är att Lennart faktiskt hade rätt till hjälp. Och att den fanns i närheten. På enheten för hemlösa där han hämtade sin medicin finns en samtalsgrupp där man får hjälp att hantera livet just för de som fått diagnosen adhd.

Sedan kommer kruxet: Lennart var inte skriven på enheten för hemlösa - utan på en stadsdelsförvaltning annorstädes. Alltså nobben.

Kolla slutklämmen här nu: samhället betalar utredningen - men vägrar det stöd som behövs för att klara omställningen till det nya livet med diagnos och medicin.
Samhället/socialtjänsten är alltså duktiga "vi gör minsann utredningar" men ger inte alla det stöd som behövs för ett lyckosamt utfall.
Om nu Lennart straffar ut sig från behandlingen genom att döva sig med alkohol eller droger för att han inte klarar av att ta hela skiten utan hjälp, eller agerar ut mot till exempel personal (som mig) - blir detta HANS misslyckande!

Det var just därför Lennart inte var kvar när jag kom till jobbet. Han hade ett nytt utbrott, härjade och skrek. Mer än vi kan tolerera när boendet ska var ett tryggt ställe för alla.
En människa jag skulle lita på som barnvakt beter sig inte så utan anledning. Men vad jag än känner rent personligt var det ett riktigt beslut yrkesmässigt att stänga av honom.

Alla Stockholmare ska ha rätt till likvärdig vård - oavsett i vilken stadsdel de hör hemma.
Oavsett bakgrund.
Varför hör jag då en uggla som hoar borta i mossen... hade det varit Du, Emma, hade Du fått den vård du haft rätt till... ho, hooo...

Kanske hade Lennart fuckat upp ändå, även om han fått all hjälp han hade rätt till - men det får vi aldrig veta. För han fick inte den chansen.

/Emma

Lennart heter förstås något annat.